Det finns inget som får dig att vakna som en kaskadspya i ansiktet om morgonen.
Jag somnade på soffan i söndags kväll och vaknade 5.30 igår av ett missnöjt gnällande från sovrummet. Mycket-lättväkt-sambo hade inkvarterat sig i arbetsrummet så det låg på mig att tillgodose liten Klimps behov i arla morgonstund. Vi fixade lite välling och en liten snorig dotter passade på att nysa mig i ansiktet och torka snor på min axel vilket jag kanske inte tycker är det bästa med att ha barn men det faller ändå inom den kategori av äckliga saker jag kan acceptera. Efter att ha sörplat i sig vällingen i rekordfart ville hon gärna bita på mitt nyckelben och det är också ok så länge hon inte biter hål på huden eller lämnar synliga bitmärken men så rapade hon till och landade en rekordspya över mig och den renbäddade sängen. Kräk är inte ok, till och med bajs i badet är mysigare. Plötsligt var jag klarvaken, torkade av mig och Klimpen efter bästa förmåga och överlämnade kräkungen till sin mor och tog mig en välförtjänt dusch.
Det blev inget dagis igår så jag passade på att försaka mina akademiska åtaganden och spenderade dagen med Klimpen och pappaledigkollegan med son som också var sjuk. Har accepterat och förstått att vabbande är en del av livet nu och även om vi som studenter inte har några pengar att inkassera så är det jävligt mysigt att få lite extra tid med Klimpen...så länge hon inte spyr på mig...då kan det lika gärna vara kan jag känna.
Läs även andra bloggares åsikter om Klimpen, Kräk, VAB
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar