Nu börjar vår studentekonomi bli en börda och ett hot mot vår hälsa. Våra skor är trasiga och tar in vatten. Det är förjävligt att ett par snygga skor ska behöva kosta 1500kr! Tröstar mig med att det blir bättre med tiden och att det inte är blött när det är minusgrader.
Igår var faster barnvakt till en sovande liten tjej och vi fick komma ifrån och gå på filmen om Cornelis. Fattar först när man kommer iväg att man gör det allt för sällan. Vi hade verkligen mått bra av att få lite mer tid för oss själva utanför lägenheten, vilket ibland kan vara problematiskt för oss eftersom mor- och farföräldrar bor på annan ort.
Filmen var varken bättre eller sämre än jag förväntat mig. Börjar med en helt obegriplig tillbakablick till hans barndom i Holland när tyska soldater gör ett hembesök i jakt på en man familjen gömmer under sitt golv. Slutar med att soldaterna tar med sig lille Cornelis istället under förevändningen att “nån måste de ju ta med sig”. Kanske missade nått där… Sen får man följa en 25 årig Cornelis i hans jobb som mentalvårdare, han träffar en tjej, blir upptäckt osv. Stör mig omedelbart på Hans-Erik Dyvik Husbys norska brytning som trots hårt arbete hänger kvar och jag saknar Cornelis signum…hans söderdialekt. Tycker dock han sköter sin roll bra även om dialogen som alltid i svensk film är under all kritik. Varför måste det låta som skådespelarna läser ett samtal mellan två 60åringar innantill. Lägger dock all skuld på undermåliga svenska regissörer. Blev mäkta imponerad av miljöerna och rekvisitan som kändes väldigt äkta. Lämnades med en klump i magen över hans ganska tragiska liv. Jag beundrar han till mångt och mycket men han framstår lite som en sorgsen clown och verkar inte ha varit speciellt lycklig. Tror inte människorna i hans omgivning mådde så bra heller, och som det framställs här var det nog till stor del hans fel. Hoppas verkligen att jag gör ett bättre jobb som pappa.
Barnvakten skötte sig för övrigt exemplariskt och vår lilla älskling sov gott hela natten.
