Att följa sin dotters exempel

Det händer ofta att folk kommer fram till Klimpen och börjar prata. Det blir ju lätt så när hon sitter och vinkar och hälsar på folk. Problemet uppstår när de förväntar sig svar på sina frågor om hur gammal hon är, vad hon heter och annat man frågar barn om. Det förväntas i dylika situationer att föräldern talar för sitt barn vilket kan vara tröttsamt i längden.

Idag stod vi i kön på Clas Olsson och blev plötsligt omkörda av en tant som plötsligt uppenbarade sig från ingenstans, en fantastisk köträngare. Hon såg på mig och log överseende för att jag förvånades över hennes smitarelegans. Sen såg hon på Klimpen och började genast prata med henne. "Jaha här står ni och köar...hur gammal kan en sån här liten dam vara då...vad heter du?" Klimpen blängde oblygt och skeptiskt på tanten och höll inne med sitt svar. Jag kände inget större behov av att tala för henne. Tanten blir sur på Klimpen, eller kanske på mig för att jag inte fyllde i utan lät henne stå där och pratade med ett barn som uppenbarligen inte kunde tala för sig. "Nähä, om du inte tänker svara så vill jag inte prata med dig heller". Sedan vände hon sig om. Jag gjorde som Klimpen och fortsatte att hålla min käft, ord kände plötsligt väldigt överflödiga.

Det löser sig...

Varför är det så mysigt att bajsa i badkaret? Jag vet inte själv utan slänger bara ut frågan, hoppas att det inte är någon som vet bara! Vad jag däremot vet är att det vållar vissa praktiska problem för badvakten. Det brukar dock lösa sig om man har tålamod. Min bedömning är att defekationen gick från en Typ 4 till en Typ 6 på ungefär 20 minuter. Bedömer det också som mindre troligt att jag kommer göra min dotter sällskap i badet den närmaste tiden.

Tröstade mig med refrängen till den här låten medan jag tvagade min dotter....som i att "det löser sig" alltså, känner att jag måste förtydliga det, inte som i att jag önskar bort min dotter. Ska till lite mer än bajs i badet för det! Såja, nu kan du lyssna på låten...

Läs även andra bloggares åsikter om Bada, Bajs, Klimpen, Musik

Tidsstöld till min fördel

I måndags vaknade jag för första gången innan Klimpen. Ett resultat av helgens tidsstöld och att min väckarklocka för ovanlighetens skull ringt och påmint mig om att jag skulle jobba några timmar på förmiddagen. Om tidsomställningen innebär att Klimpen sover längre på morgnarna kommer jag aldrig mer klaga över den stulna timmen. Jag hann börja dona lite i köket innan ett litet gnyende hördes från sovrummet. Strax efter små snabbt trippande steg genom lägenheten och ett nyvaket och förvånat ansikte i hallen utanför köket. Den rymningssäkra spjälsängen brukar hindra att Klimpen själv lämnar sängen på morgonen men eftersom hon vaknat ensam, övergiven och mycket ledsen under natten fick hon göra oss sällskap i dubbelsängen och vaknade också där, ensam och övergiven på  morgonen. Fördelen med att slippa skaka galler är ju att man kan själv kan lämna sängen när man känner för det. Anar att denna upptäckt kommer utnyttjas i framtiden av vår lilla Ursut.

Det slog mig plötsligt hur stor hon är och hur snabbt tiden går samtidigt som jag i skräckblandad förtjusning kunde se framför mig hur hon vaknar i en mindre rymningssäker säng och springer för att väcka oss alldeles för tidigt eller bara väljer att rasera lägenheten på egen hand i framtiden.

Ännu mäktigare kommer det bli när hon går och lägger sig själv men jag förmodar att vi får vänta ett tag på den dagen.

Läs även andra bloggares åsikter om Klimpen, Sömn, Ursut

Alla är vi barn i början

Jag är vad man ibland kallar en musikalisk allätare. Jag vet att många som totalt saknar musiksmak definierar sitt musiktycke på samma sätt. Den gruppen tillhör INTE jag. Jag har funderat en hel del på min dotters musikalisk skolning och efter att ha läst pappaBands inlägg på temat plockar jag upp tråden.

Jag kan inte sätta fingret på när mitt intresse för musik väcktes, klart är dock att min far haft något med saken att göra. Jag fick tidigt lära mig att Dylan är nära släkt med Gud, att knark är dåligt men att Jeffersson Airplane, Frank Zappa, Hendrix, The Band och alla andra med skägg och konstiga kläder är bra, inte texterna kanske, men musiken. Hata synden men älska syndaren så att säga.

Min far var en tidig fildelare och hyrde skivor av sin kompis på skivbutiken och spelade av på kassett hemma. Hans olagliga musiksamling upptog åtskilliga byrålådor med kassetter, rullband och lagliga vinylskivor. Jag önskade mig "The Final Countdown" på vinyl när jag fyllde 7 men fick en kopierad kassett, inte helt nöjd men vi var fattiga, pappa var rädd om sina nålar och musiken var ju den samma. Kommer ihåg stunderna med Dire Straits i hörlurar nära skivspelarna. Pappas historier om när han mötte Judas Priest på Marquee club i London tidigt 70tal. Black Sabbath på hög volym när mamma var ute, Cream, Eric Clapton, Wishbone Ash, Canned Heat, Santan, Peter Gabriel, Progg, Progg, Progg, Quicksilver Messenger Service, Neil Young, Steppenwolf  och mycket annat mellan himmel och jord. Han skolade mig bra min far och det är jag väldigt tacksam för. Mycket av det han spelade då gillar jag fortfarande, annat har jag med tiden insett är väldigt dåligt...

När jag på egen hand började upptäcka musik hade jag en bred och stadig grund av musikaliska referenser att stå på. Diskussionerna (läs bråken) gällande vad som är BRA musik blev under åren många och behandlade allt från Hiphop till Metal och Reggae, Breakbeat, Skatepunk och en och annan obskyr musikform där jag idag kan se att han förmodligen hade nån sorts poäng. Då saknade han ett perspektiv på att varje generation reagerar på sin föräldragenerations musik men också att det med tiden kommer nya band och nya strömningar som har mycket att erbjuda. Jag inser samtidigt att jag kommer reagera på samma sätt när Klimpen kommer hem och sjunger Schlager och lyssnar på nya musikformer jag kommer hata men som förhoppningsvis har något bra att tillföra.

Min förhoppning är att jag ska kunna vara en lika bra musikalisk guide för Klimpen som min far var för mig. Jag började tidigt med dub från stora vadderade hörlurar som jag klämde över magen på högt-ärad-sambo. Augustis Pablo var lite av en favorit och han fortsatte att leverera under kolikperioden när gungande dans till tunga lugna reggaebeats hade en sövande effekt. Idag är hon mindre kräsen men visar tydligt när hon gillar nått genom att grabba tag om en högtalare och böja frenetiskt på knäna i takt till musiken. Här om dagen gav Johnny Cashs Folsom Prison bäst utslag tätt följd av Depeche Modes Construction Time Again. The Smiths funkar men Canned Heats flöjter, Oscar Linnros, Jay-Z, Parken och framför allt Popcorn funkar ännu bättre.

Nu när lukten av bränd plast från napparna nån tankspridd jävel torrkokar i köket når min näsa inser jag att det här ämnet var lite för roligt och det är dags att sluta.

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Klimpen, Föräldragenerationenrationen

Abominor manus vestitus

Handskar är ett jävla otyg! Jaja de är ju bra att de finns när det är kallt ute så man slipper tappa fingrarna men de är förjävla jobbiga när de försvinner, blir blöta och bara allmänt sitter på handen och förhindrar alla finmotoriska småjobb som händerna annars kan användas till. Klimpen håller i alla fall med mig. Hon hatar sina handskar. Under vintern har hennes förbittring utvecklats till en, vad som på latin brukar kallas för, "abominor manus vestitus" - avsky för handbeklädnad. Detta ställer till med problem eftersom hon med resoluta tag drar handskarna av händerna och sedan förvånas över att händerna blir kalla. Då sträcker hon upp handskarna mot mig och ser uppfordrande på mig och gnäller som om "hur kan du vara så dum att du låter mig ta av mig handskarna när det är så här kallt ute, nu fryser jag ju". Jag ger mig genast i kast med att trä handskarna över de små händerna med fingrar som spretar åt alla tänkbara och otänkbara håll varpå Klimpen minuterna senare genomför samma avklädningsmanöver och ger mig en arg blick. "Nu blev det så där igen...vad är du för en pappa egentligen?" 

Idag har jag sluppit blickarna eftersom Klimpen inte frusit om sina bara händer. Skönt för samvetet och skönt för Klimpens händer!

Läs även andra bloggares åsikter om Klimpen, Vår

Kolonia

Igår var jag och Klimpen ute och inspekterade ägorna. Jag är förpaktare (måste bara älska det ordet) av ett jordbruksarrende där jag driver ett småskaligt jordbruk för egen konsumtion. Så mycket konsumtion har det inte blivit än men nu när jag lärt mig att man måste vattna sina grönsaker med jämna mellanrum kanske det blir lite bättre avkastning. Klimpen och jag hängde ganska mycket på Kolonia (det är så vi kallar vår kolonilott) förra sommaren, hon mest sovandes och jag mest grävandes och rensandes. Det var svårt att få något gjort när  man hela tiden fick bära runt på sin då 7 månader gamla bebis som inte tålde solen, så jag passade på när hon sov. Nu var det lättare eftersom Klimpen tyckte att det var väldig roligt att gräva i jorden. Jag tror inte att den smakade så illa heller för jag tog henne på bar gärning ett par gånger med sin lilla spade i munnen. Kan hända att hon gjorde små ph-kontroller men jag finner det mer troligt att hon försökte smaka på daggmaskarna. Förhoppningsvis kan jag räkna med lite assistans när det är dags att vända på jorden och sprida kompost och gödsel.

Eftersom den lilla vilden älskar att klättra på saker hoppar vi nog över att förså på det väldigt rangliga odlingsbordet hemma i lägenheten och försöker istället direktså så mycket som möjligt. Fokus kommer nu ligga på bekväma solstolar, en grill och eventuellt en hängmatta.

Läs även andra bloggares åsikter om Klimpen, Kolonia, Odlingslott

Vinden har vänt

Nu är det inte stanken av barnbajs som sticker i näsan på mig när jag skrider genom lägenheten utan Fru Fortuna som smeker mitt ansikte med ljuvt kaffedoftande andedräkt. Jag har fyndat och haft en fantastisk tur!

Igår var jag och Klimpen på öppna förskolan och hon visade sin allra bästa sida och började med att gå runt och hälsa på alla, hej, hej, hej! till föräldrar, barn, stolar, vägguttag och allt annat som förtjänade en lite hälsning. Hon gör inte skillnad på person och person eller person och ting vår lilla fröken. Det tycker jag är fint! Artig och välartad är hon den lilla Klimpen. Konstnärlig också visade det sig. Nån hade riggat upp papper på ett ritställ som Klimpen gick loss på med stor frenesi beväpnad med kritor i båda händerna, ibland även i munnen. Jag har försökt väcka intresse för detta tidigare eftersom hon har konstnärer på båda sidor av släkten, även om det på min sida mest har målats tjädrar och fasaner i skogmiljö. Hur som haver tänkte jag att det ju inte hade varit helt fel att få gå på lite mer vernissager i framtiden med vin och snittar och allt vad det innebär. Idag begav vi oss alltså ut på secondhandrunda för att införskaffa material till en lämplig ritbord åt vår blivande konstnär, här duger det inte att lägga papperet på ett bord inte. Solen stekte ordentligt när far och dotter estet vandrade genom staden, våren har kommit nu och den är hjärtligt välkommen. Vi strosade runt en liten stund på Sopstationen, den största och kanske bästa secondhandbutiken vi har eftersom de har en väldigt  kundvänlig prissättning. Efter ett par svängar mellan hyllorna faller våra ögon på ett ritbord som fortfarande är förpackat i sin kartong med både griffeltavla och whiteboardtavla för 100kr. Jag faller på knä och prisar gud för att hon äntligen låter välsignelserna falla över oss, Klimpen välter en bunt med skidor. På vägen ut hittar jag även en gjutjärnsgryta från Husqvarna och en Moccabryggare. Summa summarum 250kr.

Nu dricker jag utsökt kaffe, äter billig choklad med väldigt lite kakao och njuter av solen som värmer mitt ansikte genom köksfönstret!

Hade tänkte lägga upp en låt på sisyfostemat idag men nu tycks det ju inte behövas...nåja, låten är jävligt bra så jag gör det i alla fall...sensmoralen tycks vara att stenen tillslut rullar över krönet och det tycks den ju har gjort idag.

115th dream - Bob Dylan

P.s. återigen har jag valt en inläggstitel som syftar på en låt av en artist jag inte har mycket till över för. Ville bara klargöra den saken så att det inte blir några missförstånd angående min musiksmak.

Läs även andra bloggares åsikter om Shopping spree, Musik, Klimpen

Bajslukt, gröna klumpar och en mycket sjuk bil

Idag har jag haft mycket att vara tacksam över. Källan till bajslukten i vardagsrummet är äntligen lokaliserad. Det visade sig att någon hade gnuggat en bajsig stjärt mot en av soffkuddarna. Den är nu avlägsnad, fläcken alltså. När soffkudden var på rengöring gjorde klimpen ett udda fynd mellan kuddarna i soffan. En märklig lite grön klump av okänt ursprung. Jag vet ännu inte vad den är men jag är tacksam för att hon uppmärksammade mig på den och inte bara åt upp den som hon brukar. Den har för länge sedan slutat lukta men är ändå äcklig, mycket på grund av sin gröna färgen. Om färgen är original eller ej vet jag inte. Klimpen kanske kände igen smaken när hon hade den i munnen men hon har inte avslöjat något än. Hon har inte heller visat några tecken på förgiftning.

Framhjulet på bilen gnisslar, men bara efter en stunds körning. Det är bra eftersom man då slipper skämmas när man passerar uteserveringarna på torget utanför, på väg hemifrån. Misstänker att det är ett hjullager som är gammalt, gnällig och i behov av pension. Skönt att veta vad jag ska lägga min föräldrapenning på nu så jag inte behöver fundera på att köpa ett par skor som inte läcker in eller nått annat onödigt.

Vi är friska, alla tre. Klimpen håller sig för örat och säger aj ibland vilket hon aldrig gjort förut så vi glädjer oss väldigt åt hennes framsteg i sina uttryck.

Läs även andra bloggares åsikter om Biljäveln, Bajs

Simple Pleasure

Idag kom våren till Malmö. Solen har skinit och det har spänt lite angenämt i kinderna. Vi har besök, igen, och har ätit medelmåttig hotellfrukost, promenerat i paradparken och jag har suttit och blundat mot solen på en parkbänk. Klimpen har roat sig kungligt och solat sig i all uppmärksamhet hon fått. Rätt åt henne! Hon sov till kl 8 idag så det kan jag tycka att hon förtjänar. Sen skrek hon i 30 minuter eftersom  moster tog tillbaka telefonen hon tillfälligt lånat ut. Rätt åt moster! Man ger inte bort en telefon till en 16 månader för att kräva tillbaka den 5minuter senare. Jag roade mig med att iaktta hur sällskapet blev allt mer stressat ju starkare Klimpen skrek och hur de tvekade mer och mer i sina grimaser och bebisljud. I liknande situationer ger jag aldrig Klimpen några alternativ, jag går snabbt med vagnen och ger inte efter för skrikandet som nästan alltid ger sig ganska snabbt. Det är något med osäkerhet och tvekan som Klimpen kan lukta sig till och hon utnyttjar det till max. Hon är en mästare på att se svagheter och hon vet redan hur hon bäst exploaterar dem.

Jag hittade en ursäkt för att gå i förväg och lämnade larm och osäkerhet bakom mig för en sväng till butiken. Sen åt vi Shawarma med en rödgråten Klimp som inte gett upp förrän hon blivit buren. Klimpen åt Mussakka.

Nu sover Klimpen och jag lyssnar på Tindersticks och njuter av min ensamhet i den soliga  lägenheten. 

Läs även andra bloggares åsikter om Vår, Musik, Tindersticks

Orkanen med regn som kuliss

Eftersom vi inte hade några besökare förra helgen passade det ju bra att mina föräldrar kom på besök i Tisdags. Det var i och för sig inte helt olämpligt heller då jag provjobbade i går och tog tillfället i akt och återupptog akademiska åtaganden som av olika anledningar (främst lättja) varken påbörjats eller avslutats. Mina kära föräldrar har därför sysselsatt sig med att vakta Klimpen, vilket inte var den lugna parkpromenaden de förväntat sig. Idag vaknade hon t.ex. kl 4 och ville bara sova i 20 minuters intervaller och bli vaggad på axeln fram till kl 6. Hon är därför sitt gnälliga jag som inte vill äta och inte vill sova när hon borde. Kan ju vara lite nyttigt för dem att se att jag faktiskt har en del att göra på dagarna och att Klimpen inte alltid är den lätthanterliga lilla glädjespridaren de brukar träffa. Så nu har jag överlåtit åt den äldre generationen att ta dagens strider och sitter istället på stadens högskolebibliotek som lämpligt nog döpts till Orkanen, efter den konstanta motvinden som råder i tillvaron får vi fömoda. Det är en inte helt oangenäm arbetsplats och jag bläddrar lite i avhandlingar om barnlitteraturforskning, surfar och lyssnar på musik samtidigt som jag njuter av att inte bli blöt eftersom det regnar ute. Kaffe tog jag också med mig och snart ska jag värma lite fiskgratäng i mikron i lunchrummet. Fan vad fint jag har det! Ett sms avslöjade att hon faktiskt somnat och jag kan slappna av ytterligare och tror jag ska fira med en delicatoboll efter min sena lunch. Nu regnar det jättemycket och så länge jag slipper gå ut gör det INGENTING!!

Läs även andra bloggares åsikter om Studier, Klimpen, Besök

Fishing with John

Tänkte nu göra er alla en tjänst och rekommendera något väldigt bra! Skådespelaren och musikern John Lurie tar med sig vänner och bekanta på fisketurer i sitt mycket okonventionella fiskeprogram Fishing With John. Jim Jarmusch, Tom Waits, Willem Dafoe och Dennis Hopper är några av de prominenta herrar som beger sig ut på äventyr (för det blir det alltid) med vår guide.  Lägg också märke till den fantastiska berättarrösten.

Eftersom den inte är helt lätt att få tag på kan jag glädja er med att den finns att se på youtube och för att ytterligare underlätta för dig, kära bloggläsare,  kan du bekvämt luta dig tillbaka och se den här utan att behöva klicka runt en massa.

Det här är det andra avsnittet där Tom Waits följer med till Jamaica. De andra får du försöka hitta själv, nu har jag gjort mitt!

Håll tillgodo!!

Läs även andra bloggares åsikter om TV-serier, Fishing With John

Små barn gör saker tillsammans

I förra veckan skedde något spektakulärt som fick både mig och min pappakollega tillika granne att höja på våra trötta ögonbryn. Våra barn som tidigare mest varit intresserade av att stjäla varandras leksaker, slå varandra i huvudet med böcker och titta på när den andra utforskat diverse tingestar med munnen började igår helt sonika hjälpas åt med att trä ringar över en pinne. B gav en ring till Klimpen som med en fantastisk precision la ringen över pinnen och vände sig om till den något långsammare B i väntan på nästa ring som han då plockade upp ur en hink och vackert sträckte över. En milstolpe har passerats!

Läs även andra bloggares åsikter om Klimpen

Mustaschpakt gone bad

Jag gör som Jonas Cramby och efterlyser idag ett ord. Ett possitivt laddat ord som komplement till det annars användbara men ofta lite för negativt laddade "rättshaverist". För visst är väl mannen som stämde sin kompis vars mustasch växt sig för lång (trots pakten de slutit) en rättshaverist...på ett bra sätt?

Läs även andra bloggares åsikter om Tidningen

Y-namn

Såg att Pappaband igår skrev ett inlägg om Y-barn och deras tendens att hamna i klammeri med lagen. En myt skulle man ju kunna tro men enligt tidningen Malmö/Lund City är det inte en helt ogrundad fördom. Jag tror att artikeln är från den 27/11-2010.

Man gör nog bäst i att passa sig för de som kammoflerat sina y-ändelser med ett lite finare -ie också, hur finpolerade och oskyldiga de än ser ut.

Då jag har svårt att föreställa mig en Ronny Hamilton eller en Conny Bonnier förutsätter jag att bourgeoisien väljer andra namn till sina grabbar vilket lämnar dessa, lite mer olycksdrabbade, till plebejernas söner. Jo, jag tror nog att ett klassperspektiv skulle kunna vara på sin plats här! 

Läs även andra bloggares åsikter om Y-namn

Färg-, bokstavs- eller storleksordning...det är frågan!

Läs även andra bloggares åsikter om Bokhyllor

Ursut

Klimpen har under de senaste dagarna gjort sig förtjänt av ett nytt smeknamn och lämpligt nog hade jag ett på lager. Det prydde under min barndom en kompis lillebror och är väl på sätt och vis en produkt av sin tid. På 80-talet hade vi ju ett par kändisförbrytare i landet. Clark Olofsson var väl kanske en av de mer populära och framstod i vart fall mina ögon som lite av en Robin Hood karaktär där han prydde kiosken med sitt bildfagra ansikte. Jag har faktiskt träffat mannen  i fråga (utan rånarluva) och kan intyga att han är en tämligen karismatisk ovän av ordningen. En annan kioskprydare var Ioan Ursut, även han av media framställd som en tämligen sympatisk herre som egentligen bara hade den egenheten att han inte tyckte om fängelser (utöver att han ibland sköt poliser då). Han drog så fort han fick chansen och det är här min barndomskompis bror kommer in i bilden. Han drog så fort han fick chansen, klättrade över staketet och sprang till skogs. Idag har Klimpen fått den stora äran att föra detta namn vidare. Så fort jag vänt mig om har hon sprungit så snabbt hennes små ben kan bära henne utan att se sig om.

Imorgon ska vi gå till djuraffären och köpa ett koppel, fotbojor finns förhoppningsvis inte i hennes storlek. Får vi nån mandatperiod till med de "nya arbetarpartierna" så kanske de hinner ändra på saken.

Läs även andra bloggares åsikter om Klimpen, Ursut, Kändisförbrytare, Clark Olofsson

Coup d`état

Troligen inspirerat av händelserna i nord Afrika har ett försök till coup d`état ägt rum inom vårt hems gränser. En liten men stark och mycket kapabel rebellstyrka har gått emot den rådande regimen och utmanat dess legitimitet vid makten. Striderna fortgår och uppdateringar om den pågående maktstriden kommer att meddelas varteftersom. Flyglarmen ljuder i bakgrunden och rebellstyrkan fäktar och slår mot auktoriteten som  hävdar att det är dags att sova.

Läs även andra bloggares åsikter om Klimpen, Sömn

I de lärdas korridorer

Hyresnämndens beslut har nu vunnit laga kraft och snorfabriken som ockuperat Klimpens näsa har börjat flytta ut. Detta sammanföll lämpligt nog med att solen beslutat sig för att hedra oss med sin närvaro. De senaste dagarna har vi därför utforskat trottoarerna i kvarteren runt vårt hem. Eftersom Klimpen inte är nån bebis längre vill hon inte bli runtdragen i en vagn, och det kan man ju förstå. De två ben hon levererades med har fått upp takten betänkligt och rör sig nu förvånansvärt snabbt. Detta i kombination med en okuvlig vilja, ett dödsförakt som oroar mig och fintar som hade lurat Zlatan själv ställer ganska höga krav på följeslagarens reflexer och nerver. 

Idag gjorde vi ett studiebesök på stadens akademiska högborg. Man vill ju gärna väcka ett tidigt intresse för akademin och jag har under den senaste tiden börjat lägga en lämplig grund för hennes teoretiska skolning. Klimpen var som vanligt ute efter att riva och rasera, och jag följde henne som en skugga i desperat försök att begränsa skador på byggnad, lösöre och dotter. Vi skötte oss båda tämligen bra. De långa korridorerna var bra att springa i och bakom glasfönstren som kantade löpbanan satt mer eller mindre kunskapstörstande studenter som vinkade och skrattade åt scenestradören. Hon var i extas!

På biblioteket var vi båda väldigt effektiva. Klimpen hann tömma flera hyllplan och hade just börjat arbeta på att sätta bokhyllorna i gungning när jag lyckats samla ihop lagom mycket tidigare forskning för att stilla mitt dåliga studiesamvete. Dags att ta tag i uppsatsskrivandet nu och jag tror jag kan ha funnit ett lämpligt ämne. Jag lyckades återställa Klimpens kaos i hyfsad bokstavsordning och gjorde en diskret sorti efter att först ha betalat en skuld på 135kr.

Klimpens skolning artar sig bra. Hon visar ett stort intresse för litteratur, främst titlar utgivna av Studentlitteratur i Lund. De lärdas korridorer är henne inte heller främmande och hon utforskar dem med den frenesi som anstår ett kunskapstörstande geni.

Nu har vi sorterat tvätt. Jag i färg och temperatur, Klimpen i ett...till synes mer ostrukturerat system.

Läs även andra bloggares åsikter om Förkylning, Utflykt, Biblioteket, Studier,

NOKAS

Kollad en riktigt bra norsk film här om dagen. NOKAS handlar om det uppmärksammade rånet i Stavanger 2004 där 11 män rånade Norsk kontantservice (NOKAS) på 57,4 miljoner NOK. Den är sakligt dokumentär och man får växelvis följa både polis och rånare under timmarna som leder fram till rånet och det lilla krig som plötsligt uppstår på domkyrkotorget i Stavanger.

Regissören Erik Skjoldbjærg ligger även bakom Insomnia (Skarsgård och Bonnevie) och Prozac Nation (Ricci). Han verkar onekligen ha bra styr på både kameror, skådisar och manus. Vi slipper gömma ansiktet i händerna pga pinsam dialog eller överspelande skådisar med stora ambitioner. Dessutom talar nästan alla poliser samma dialekt vilket mest troligt aldrig skett i en svensk film där skåningar oftast pratar stockholmska och gotlänningar pratar tyska.   

Måste säga att jag är mycket glatt överaskad! 4/5 och förmodligen en av de bättre bankrånfilmer jag sett!

Läs även andra bloggares åsikter om Film, NOKAS

You can never hold back spring

Idag vaknade jag med ett leende på läpparna och en solstråle i ögat. Solstrålen fick snart sällskap av ett finger tillhörande min morgonpigga dotter. Jag var ute och drack ett par finstämda öl i gott sällskap under gårdagskvällen och fick därför tillbringa natten i ensam exil i arbetsrummet. Enligt uppgift uppstår ett märkligt ljud när jag i berusat tillstånd suger i mig den luft familjen delar i sovrummet om natten. Det jag sedan återbördar till den gemensamma luftresursen doftar enligt samma uppgifter svagt av irländsk tång och öl vilket inte uppskattas av min sambo. Visst kan det ses som ett straff att ensam spendera dygnets mörka timmar i arbetsrummet men samtidigt är det ganska skönt att slippa vakna och göra benböj en gång i timmen. Jag fick dessutom sovmorgon...kan inte med ord beskriva hur nöjd min kropp är idag. Bakfyllan håller sig dessutom borta. Jag befinner mig i extas! Högt-ärad-sambo har besök från den kungliga huvudstaden i helgen och tänkte därför spendera dagen i stadens butiker och tog Klimpen med sig. Jaha tänkte jag, vad ska jag nu hitta på, återigen övergiven och lämnad ensam att möta dagen. I ett rus av välmående och i visshet om att inget kunde förstöra dagen packade jag min väska, grenslade min cykel och rullade sakta mot stadens bibliotek med ett stort utvilat leende på min läppar, artigt vinkande till min medmänniskor.

Jag minns när jag som liten pojk i den anrika staden i mellansverige följde med min far till stadens litterära tempel. Det var stor upplevelse som fulländades i den lilla kafeterian där man till självkostnadspris kunde inhandla kaffe, hallonsoda och chokladboll till självkostnadspris. Det har förändrats över tid, priserna alltså. Antingen har självkostnaden stigit eller så är det nån som skor sig på oss läsare. Jaja, jag köpte en kopp kaffe av den klämkäcke mannen i kassan och betalade 19 kronors kaffet med en tjuga.
-Då får du en MILJON tillbaka av mig! säger han och ler finurligt.
Normalt brukar jag störa mig på denna kommentar som denna harmynte man utdelar till alla kafébesökare men idag gjorde det inte så mycket.
-Ja tack då, den ska jag investera väl. Mumlade jag lite tyst för mig själv och hittade en trevlig plats med utsikt över parken utanför.

Tanken med mitt besök var att finna inspiration till att ta tag i en uppsats i historia som ligger och släpar efter mig och begränsar mig i mina fortsatta studier. Den har växt till en böld på mitt studiesamvete och luktar vid det här laget ganska illa. Inspirationen till att ta tag i uppsatsen har inte kommit än men jag väntar tålmodigt. Under tiden njuter jag av utsikten och Tom Waits som sjunger för mig från mitt nyskapade Spotifykonto.

Hoppas att din Lördag också är till belåtenhet. Annars får du gärna beklaga dig, det brukar alltid hjälpa lite!

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Studier

En liten stämningshöjare

Table top Joe av och med Tom Waits försätter mig alltid i ett fånigt muntert tillstånd av upprymdhet och jag hoppas den kan glädja er också, för glada vill jag ju att  ni ska vara. I alla fall nu när jag själv är så nöjd och belåten. Orsaken till denna humörtopp beror (utöver min nattsömn) på att vårdcentralen inte tyckte att vi behövde komma dit och att vi gärna fick röra oss ute bland folk.

Passa nu på att ta ut svängarna lite där bakom skrivbordet, gunga lite taktfast med armbågarna eller ta en svängom hemma på vardagsrumsgolvet, det förtjänar du! 

Läs även andra bloggares åsikter om Musik

Vem är jag och hur fan hamnade jag här?

Somnade samtidigt som Klimpen igår, klockan åtta. Först somnade jag hängade över spjälsängen men väcktes snabbt av en förebrående örfil utdelad av ännu inte sovande dotter. Lyckades sedan hålla mig vaken tills hon somnat iaf. När jag sen vaknade av Klimpens första nattliga aktiviteter vid 3 tiden hade jag lite problem att förklara för mig själv hur jag hamnat där, i sängen, iklädd långkalsonger och skjorta, utan tillstymmelse till bakfylla (bakfull brukar man ju annars känna sig när man vaknar på otippade platser).

Känner nästan inte igen mig själv idag, ringarna under ögonen är borta och jag är förhållandevis pigg. Kan inte komma på något att klaga på, och då har jag ändå funderat ett tag. Jo just det! Klimpen har feber och vi måste nog ta en sväng till vårdcentralen, det är jobbigt, men annars....nej...

På gårdagens löpsedel lovade en av kvällstidningarna att vårvärmen snart är här. Om det nu skulle visa sig att det här bara är nått som dom diktat ihop i brist på andra säljande nyheter tänker jag inte ge mig förrän ansvarig utgivare gör offentlig avbön. Det finns gränser för vad man kan ljuga om och när vi kommer till vårens ankomst har den gränsen passerats för länge sen! 

I dag är det jävligt grått ute men här inne är det varmt, ljust och kaffet smakar mycket gott!

Läs även andra bloggares åsikter om Sömn, Klimpen, Tidningen

Genombrott

Matrepublikens tomatplanta har nu börjat sin strävan att nå solen och det gör mig genast på mycket bra humör! Våren tycks vara på väg. Det firar vi med en trudilutt!



Läs även andra bloggares åsikter om Vår, Musik

Starthjälp

Idag krävs det lite starthjälp för att komma igång tycks det. Kaffe har inmundigats tillsammans med en stadig frukost där även te ingick...ska ha en längre utläggning kaffe/te vanorna vid tillfälle. Trots kraftansträngningen att komma igång går det trögt. Morgonens påtvingade promenad och biltur i jakt på en parkeringsplats som inte ska sopas under dagen hjälpte lite men nu vet jag vad som slutgiltigt kan få mig på fötter! Lyssna, njut och vakna! Dagen har börjat och jag tror den kan bli bra...faktiskt! 

Läs även andra bloggares åsikter om Trött, Musik

Lönearbete - svett i mitt anlete

Jaha, då var jag snart anställd och jag kan ju inte påstå att det gör mig på så mycket bättre humör. Det är ju inte så att jag vill arbeta för mina pengar men eftersom jag är man för min hatt får jag bara kuva mina högre ambitioner och göra det som ska göras! Efter att ha vankat runt i min och Klimpens bubbla sen Juni har jag ju såklart påverkats av detta och nu vill jag plötsligt inte göra nått annat. Fan! Varför skulle dom där föräldradagarna ta slut så jävla snabbt och varför kan inte Klimpen vara hemma med mig istället för att gå på dagis. Jag är ju lärare snart (om jag inte fortsätter gå hemma dvs) och kan ha hemskolning med lilla fröken. Det är inte bra det här...men...

Måste fixa para, måste fixa flouse 
Trött på kärringarna som hänger uppe på soc 

Men jag e baxare, så det ska inte va problem, från betongen 

Så man kan inte va klen 

Läs även andra bloggares åsikter om Jobb, Klimpen, Latin Kings, De e knas

Föreställning pågår

Ska på anställningsintervju och är oförtjänt nervös. Trodde jag hade kommit över sånt. Det handlar ju trots allt bara om en okvalificerad tjänst som personlig assistent. Tiderna är dock så bra de bara kan vara och lönen ok, för bra att inte baila i sista sekund alltså...troligen tappar jag avgassystemet på vägen och måste gå hem och slipper på så sätt visa upp ett tillgjort jag. Problemet är då att vi troligen inte har råd att laga bilen. Behöver alltså pengar-behöver jobb-måste gå på intervju å spela teater. Suck!

Läs även andra bloggares åsikter om Anställningsintervju

Klimpen i bild

Klimpen kikar ut från sin fängelsecell och längtar till lekplatsen eller kanske de stora blöta lerpölarna i parken. Dom skitiga fönstren som hon försöker titta ut igenom är numera rena...bara så ni vet! Eventuellt inspekterar hon om paradisträdet har repat sig efter hennes senaste omplanteringsförsök...det går så där kan jag tillägga! Klimpens farmor har blivit barnklädesfabrikör på äldre dar och förser sin sondotter med ekipering så ofta hon hinner. Nu har "Dockan" fått en matchande beklädnad.

Till min stora glädje börjar Klimpen nu visa ett genuint intresse för musik och då i första hand för vinylbackarna jag barnsäkrat på golvet. Ibland tar vi en titt och bläddrar lite försiktigt bland dyrgriparna. Ibland lyckas Klimpen forsera mina barnsäkringar och tittar på egen hand, inte lika försiktigt då... 

Som sin far har hon ett öga för fina skivomslag och har hittat ett par favoriter, här är en. 

Läs även andra bloggares åsikter om Klimpen, Bilder, Musik, Ekipering

Vårstädning...för den är väl här nu...våren alltså!?

Bil, du ständiga källa för frustration och dåligt samvete, jag hatar dig innerligt! Gjorde i fredags ett ganska lyckat försök att montera den nya bakre ljuddämparen som DHL hade vänligheten att leverera 9.30 istället för kl.12 som de brukar. Jag har äntligen hittat en Gör-det-själv hall i Malmö (efter att ha letat med ljus å lykta i ett par veckor). På OKQ8 vid Toftanäs (om nån undrar) har de varit vänliga nog att införskaffa de enda  billyftarna i Malmö för att hjälpa oss ångestdrivna bilägare att spara lite reparationspengar. Det var kö så jag hade lite tid att spela Tetris och pilla mig i naveln medan jag balanserade min beniga bakdel på ett obekvämt räcke. Social och företagsam som jag är konverserade jag även den biffiga och mycket manliga elektrikern som var före mig och fick en lektion i hur man byter olja och oljefilter. Ljög om att jag alltid lämnat in bilen för oljebyte tidigare när jag i själva verket aldrig bytt olja på den...måste man verkligen det? Ska göra ett försök när det är dags att sätta på sommardäcken igen (de ligger praktiskt nog kvar i bagageutrymmet eftersom jag inte orkade bära upp dem på vinden, det bästa jag inte gjort på länge!) Som tur var hade jag mitt skägg på så jag framstod, bristande bilkunskaper till trots, som lagom manlig ändå. När jag tillslut listat ut hur lyften fungerade och gav mig i kast med själv monteringen visade det sig att jag behövde två armar till och dem hade jag så klart lämnat hemma MEN som den Macgyver jag är fick jag det hela på plats och även om den säkert ramlar av om en vecka var jag ganska nöjd med min insats. Det visade sig dock att det var ett litet hål längre fram på röret också men förhoppningsvis missar dom det på besiktningen. OM det skulle sitta en 500lapp just där, över hålet, som av en slump blåst upp och fastnat pga, säg ett tuggummi, skulle man då kunna fällas för bestickning? Nån jurist med sakkunskap?

Ja, det var helgens första stor göromål! Lördagen kantades av skurhinkar och diverse rengöringsmedel eftersom vi gav oss i kast med en tidig vårstädning. Då min mor ansvarade för Klimpen kunde vi hänge oss totalt åt denna förlösande och uttorkande sysselsättning. Med uttorkande menar jag just uttorkande och om mina händer inte redan hade varit täckta av självsprickor efter allt torkande och tvättande som följer i småbarns spår hade de definitivt varit det nu. Nu fanns de ju redan där och så mycket värre kan det väl inte bli tänkte jag...men det kunde det. Nu blöder dem! Som ett döende mordoffer lämnar jag nu irriterande blodspår efter mig där jag stapplar fram i vår nyskurade lägenhet. För att citera PappaKs poetiska utsaga ...visst gör det ont när huden spricker, varför skulle annars plåster finnas?!

Helgen i punktform:

Skubbat varenda liten yta i köket, och övriga rum, men köket var värst - check!

Fönstertvätt (det var på tiden nu eftersom vi ännu inte gjort det under de 3år vi bott här) - check!

Barnsäkring av lådor och tidigare nämnda fönster - check!

Montering (som även infattar tillsågning, barnsäkring och fästning med buntband) av badrumskåp  - check!

Totalrengöring av barnvagn som snart går till försäljning - Check!

IKEA, Biltema, Plantagen shoppingrunda - check!

Byte av operativsystem (inkl backups) på laptop - check!

Cyklat 6km med svintung bilbarnstol i cykelkärra från bussgodscentral - check!

Kånkat iväg med gammal soffa till återbruket - check!

Monterat bakre ljuddämpare på bil med lepra - check!

Skrivit in mig på arbetsförnedringen - check!

Umgåtts med mor - check!

Sett fruktansvärt dålig Wallander-film med tidigare nämna mor - check!

Nu är helgen över och jag kan äntligen vila upp mig lite med min hyperaktiva, förkylda och numera även febriga lilla Klimp. Att förkylningen aldrig kan ge sig...det är faktiskt VÄLDIGT synd om min dotter för tillfället!

Läs även andra bloggares åsikter om Biljäveln, Gör-det-själv hall i Malmö, Städa