lördag 24 december 2011

The Immaculate Fix

Om inte julkänslan har infunnit sig än så kan ni ju testa om den här ler-animerade filmen producerad av Francis Ford Coppola kanske kan hjälpa den lite på traven. William S Burroughs läser sin novell "The Junkies Christmas".

Passar kanske bäst när barnen har lagt sig...

God Jul!



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

måndag 12 december 2011

Ingenting går upp mot gamla skåne

Jag har lite svårt att förhålla mig till att mina döttrar troligen kommer att tala skånska när de växer upp. När jag för 8 år sedan flyttade till Malmö förstod jag inte ens vad kassörskorna mumlade om när de frågade om jag skulle ha en "käss" att stoppa mina varor i och det finns en stor risk för att vi kommer ha svårt att förstå varandra, jag och mina döttrar. Skåningarna är ju kända för sin lokalpatriotism och dom är inte sena att påpeka att allt norr om hallandsåsen (som min tyska arkitektvän länge trodde var en halländsk sås) saknar relevans. Frågar du en malmöit vad Sveriges huvudstad heter är ett mycket troligt svar Köpenhamn. 

Klimpen verkar ha anammat skånsk mjölk och vägrar dricka mjölk upphälld ur en arla förpackning och det har tvingar fram ett viss mått av kreativitet från vår sida.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

fredag 9 december 2011

Sakletare

Efter gårdagens misslyckade containerskämt har jag tänkt mycket på containrar. När jag var liten älskade jag containrar och jag har fan hittat allt man kan tänka sig i diverse blå (och gröna) containrar. Jag följde i Pippis sakletarspår, driven av både min mor, min far och min morfar som alla är sakletare av rang. Medan andra barn uppmanades att hålla sig undan containrar uppmuntrades dumpster diving snarast i min familj. Containerfynd var ett ständigt samtalsämne. Eftersom jag har haft lyckan att hitta en fellow sakletare i H.Ä.S. är detta något som kommer föras vidare till nästa generation och nu när jag har lagt ett extra innertak över bjälkarna i vårt vindsförråd har vi plats med ett par m³ till.

Hela världen är full med saker, och det behövs verkligen att någon letar reda på dom. // Pippi Långstrump


För många verkar intresset för att leta saker mattas av med tiden..."kanske slutar vi bara notera dem, för upptagna med att göra andra saker..."


En väldigt fin kortfilm: The lost thing



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

torsdag 8 december 2011

Ett slag för kulturell generationskolonialism

Vid lunch idag pratade vi om någon anledning om containrar och det föll sig så bra att jag kunde fylla ut ett av mina resonemang med en, vad jag trodde, tidlös populärkulturell referens. Jag har hittat allt man kan tänka sig, i en blå container fann jag dig eller om du fann mig, vi har grälat om det där. Istället för de skratt jag förväntade mig som resultat av min lilla lustighet möttes jag av oförstående blickar. Vaddå, har du hittat mig i en blå container? Vi har väl inte grälat om det...?! Ibland känner jag mig jävligt gammal...och dum. Folk födda på den senare delen av 80-talet har ju missat en hel del viktiga saker, vågar jag drista mig till att påstå och jag kan därför känna att jag har en plikt som 70-talist att bilda dessa stackars musikaliskt svältfödda popsnören (no offence). Vi kan kalla det för kulturell generationskolonialism och det är ett tungt ok att bära, men nån måste väl göra det!

Så nu mina damer och herrar vill jag presentera "Container" av David Shutrick



Läs även andra bloggares åsikter om ,

onsdag 7 december 2011

Kära tomten!

Vi har önskat oss en dammsugare i julklapp....FY FAN VAD TRÅKIGT!!!!!!!!!

Jag vill inte vara vuxen! Jag vill önska mig en pulka, en hundar eller en varg i julklapp och inte en jävla dammsugare. Tur att man har barn och kan åka snålskjuts på deras barndom. Återuppleva sin egen liksom. I morse kollade jag och Klimpen på Pippis jul. Eftersom ungen knappast lär komma ihåg förra julen, hon var ju bara dryga året, har hon ju ingen förförståelse för vad jul är. Hon har ju ingen aning om att hon ska längta och se fram emot det här. Jag tyckte därför det var på tiden att börja bygga upp förväntningarna lite. Astrid Lindgren förklarar ju bra i Pippi och Emil vad julen går ut på så jag tänkte att vi kan börja där i alla fall. 

tisdag 6 december 2011

Märklig betingning

Om ditt barn så fort hen får syn på en banan börjar banka sig själv i pannan behöver du inte ringa BUP på en gång. Testa först att fästa klistermärket som ofta sitter på bananskalet i barnets panna, självskadebeteendet kan då upphöra och bytas mot genuin glädje.

fredag 25 november 2011

En hedersam kvinna

I måndags var min homie på TV och berättade om sin bok En hedersam kvinna. Hon är svensk representant för den marockanska kvinnoorganisation Oum el banine och har skrivit en bok om deras arbete för att hjälpa marockanska kvinnor som föder barn utom äktenskapet. 

Se programmet och köp boken!!



torsdag 24 november 2011

Give me a break!!

Vid nått tillfälle såg jag en Adam Sandler film där han kom över en fjärrkontroll som kunde pausa allt runtomkring. Den som kläckte den filmidén var garanterat småbarnsförälder. Jag hade gett mycket för en sån fjärrkontoll just nu!

Bright and early for the daily races

Igår natt satt jag och kollade hemnet på telefonen mellan 3 och 4.30. Sidan laddar som bäst just de tiderna och därför offrar jag gärna ett par timmars sömn för att effektivt kunna titta på boenden vi ändå inte har råd med. Att det sammanföll med att Klimpen vaknade och inte ville somna om var en ren tillfällighet...det är ju inte som att man har nått bättre för sig de timmarna iaf. Det hela resulterade i att jag och Klimpen försov oss och kom för sent till dagis. H.Ä.S hade dessutom glömt cykelhjälmen på dagis så vi fick oss en rask och svettig promenad där på morgonkvisten jag och Klimpen. Eller, jag gick snabbt. Klimpen satt i cykelsitsen och pekade på sadeln och fattade inte varför jag inte bara cyklade som vanligt. "Appa titta! Appa titta!" (pappa sitta) i täppta förvånade uppmaningar. 

I morse vaknade jag på madrassen bredvid Klimpens säng och har fortfarande ingen aning om när eller varför jag lagt mig där. Sömnlösheten gör konstiga saker med mig.


The dreams in which i'm dying are the best i ever had

tisdag 22 november 2011

Nytt personbästa

340kr i skuld på biblioteket - Nytt rekord!! Det får vi nog tyvärr vänta lite med att fira för nu är kontot tomt.

Adress is approximate

Nu blev jag helt sjukt sugen på att resa OCH på att ha ett mysigt kontor med smakfullt utvalda skrivbordsleksaker...

Morgonstund har guld i mun

Vissa dagar börjar bara inte som man hade velat och ibland kan det som stjälper vara en till synes helt oviktig detalj. Klimpen låg och pillade intresserat på sina strumpor idag när jag kom in för att väcka henne. Jag gav henne en kram och lyfte ut henne ur spjälsängen och sprang sedan iväg för att hämta hennes gallskrikande lillasyster. Något här blev inte som Klimpen förväntat sig och hennes värld rasade samman. Hon grät och snorade som om allt var förstört och att hon aldrig skulle bli lycklig igen. Alla försök att vända hennes mycket ovilliga inställning till allt som hade med frukost, tandborstning och andra göromål att göra möttes med högljudda protester. Mössan var fel, vantarna var fel, skorna var fel, overallen var fel och allt påtalades sparkandes och viftandes. Först på plats i cykelsadeln i rullning mot dagis vände allt. Som om hon aldrig varit ledsen börjar hon kommentera allt vi passerade och allt var bra igen.

Vi är ganska lika varandra Klimpen och jag. Mitt morgonhumär är inte inte heller alltid det bästa och jag är också bra på att bygga upp förväntningar på hur allt ska vara. Tyvärr blir det sällan som man tänkt sig och då är det förjävlajobbigt!! Skillnaden är att den att hon gråter och snorar, jag klagar, bloggar och knyter näven i fickan istället. Sen kan man ju diskutera vad som är bäst för sig själv och för omgivningen...




Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Handen

När Klimpen med slemskorrande röst ropat efter mig på natten och när jag kommer in säger "handen" är det som att en liten stolt brasa tänds i mitt bröst. Jag sticker in handen mellan spjälorna varpå två små händer klamrar sig fast i den, gosar in sitt ansikte i den och torkar snor på den tills händernas ägare somnat. Om man bortser från snoret är det den bästa känslan som finns, när som helst på dygnet.


måndag 21 november 2011

Matlådefolket unite!

Bring your own restaurangerna har ju inte riktigt slagit i Sverige och man får väl förmoda att förklaringen till detta går att finna i vår alkohollagstiftning. Idag saknar jag ett BYO för matlådefolket. Matlådefolket är dom som likt undertecknad ständigt kånkar runt på en extraväska med matlåda, salladslåda, kaffetermos,  vattenflaska och bestick eftersom dom är för fattiga för att äta ute. Eftersom vi bränner så jävla mycket energi på allt bärande behöver vi varje dag äta lite mer, vilket bara gör vår börda tyngre. En annan sak som gör vår börda tyngre är att det inte finns några mikrovågsugnar på stadsbiblioteket vilket innebär att maten måste tinas vid varmluftsutsläppet i buskaget på sydsidan av skrytbygget om man inte vill hugga maten i småbitar och tina den i munnen. Jag har därför valt att undvika mina ekonomiböcker på skolan idag, här finns iaf mikrovågsugnar och toaletterna är gratis.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

söndag 20 november 2011

Sömnlös i Skåne, del 2

Det är nästan pinsamt hur lite jag har skrivit den senaste tiden men med två barn, akademisk åtaganden och diverse andra förpliktelser har tiden helt enkelt inte räckt till. Nu har jag för första gången på omänskligt länge en liten stund för mig själv och då slog det mig plötsligt att jag ju faktiskt kunde skriva nån rad. 

http://www.kokaihop.se/recept/ugnsstekta-skoldpaddor
Mycket har hänt sedan sist. Klimpen har fyllt två år och vi har firat henne i ungefär en månad nu. Först med farmor och farfar, sen med mormor, sen med morfar och förra helgen med faster. Igår hade hon barnkalas för sina vänner (läs våra vänners barn) och det var en mycket trevlig men utmattande upplevelse som till stor del gick ut på att avstyra våldsamma bataljer, trösta kränkta sockertrippande småfolk och försöka konversera lika trötta vänner. Vi bjöd inte på Ugnsstekta sköldpaddor med blandfärs och korv på en bädd av vitkål utan på smörgåstårta, vilket uppskattades av de vuxna. Barnen hade nog hellre ätit sköldpadda. 

Eftersom det har hänt så sjukt mycket med Klimpen sen jag var inloggad sist tänker jag inte ge mig in på nån utvecklingsbeskrivning utan konstaterar bara att hon är sig lik, pratar väldigt mycket mer, gör sig sällan förstådd vilket i sin tur upprör henne, vaktar sin lillasyster som en pittbull och tacklar alla dagisbarn som försöker komma i närheten "MIN BEBIS!!!!!". Det är märkligt hur smärtfritt hon mött tillskottet i familjen och jag går egentligen bara och väntar på att den lilla rebellen ska samla sina krafter men revolutionen verkar utebli.

Liten fick sent omsider ett namn men kommer här att fortsätta gå under betäckningen "Liten". Hon är ganska tillfreds med tillvaron, sover under dagarna, ler mycket och kickboxar sin mor i magen om nätterna. Liten är en kopia av sin storasyster men likheterna upphör vid utseendet. Klimpen hade kolik och skrek i ett de första månaderna. Visst, Liten skriker också en del men hon är för det mesta ganska nöjd med sin tillvaro. Mycket pekar dock på att hon snart kommer förlora sin hörsel eftersom hennes storasyster har lärt sig gallskrika på dagis och mycket nöjd springer runt och skriker oss i öronen medan hon skrattar glatt åt våra reaktioner. 

Velourmamman har välsignats med den där extraenergin som följer med småbarn som gör att man inte blir trött och orkar att baka cupcakes och jogga samtidigt som man dricker caffelatte och utövar bikramyoga framför sin öppna ugn medan man diskuterar Anna Wahlgren, familjeliv och BVC med sina stylade mammakompisar på den egenknypplade köksmattan. Nej, den där extraenergin uteblev. Vi är trötta, oändligt trötta. Vår trötthet beror till stor del på dom förkylningarna som Klimpen tagit med sig hem från dagis. Det var nära att både farmor och farfar strök med och själv har jag varit sjuk i tre veckor. Med förkylningen kom febern och med febern mardrömmarna. Jag kommer ihåg mina egna mardrömmarna från när jag var liten, det var nått så skräckinjagande verkligt över dom att japanska skräckfilmer inte ens lyckats skrapa dem lite på ytan. Hon vaknar och skriker i panik om nätterna och det fullständigt skär sönder ens inre. Jag har därför slagit läger på hennes rum den senaste tiden för att finnas till hands om det skulle behövas. Sovit har jag gjort på mina ekonomiföreläsningar. 

Eftersom att klockan är 23 nu så är jag så trött att jag håller på att falla ihop i en liten snorpöl på golvet och ska därför slå ihop locket på den här inom kort men först måste jag tipsa om följande (vid 5:18 blir det verkligt intressant):

Mumford and Sons, Avett Brothers and Bob Dylan at Grammys



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

lördag 1 oktober 2011

Vätskeersättning och rostbröd

Såg Drive i natt medan jag väntade på att Klimpen skulle spy igen. Filmen var ok, soundtracket var helt fantastiskt!! Här kommer ett axplock: Idag verkar Klimpen må bättre, inga spyor än så länge. Nu är bara frågan vem som ska tömma badkaret där alla sängkläderna ligger....







Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Night nurse

Klimpen är magsjuk. Hennes späda lilla kropp rymmer förvånansvärda mängder med spyor. Tidigare idag diskuterade vi vad vi skulle göra i helgen, nu vet vi.

fredag 30 september 2011

Kannibalen

Det verkar som att Klimpen har börjat smaka lite på sin syster. Efter ett klagoskrik från Liten som nådde grannen tre trappor upp och den oskyldiga kommentaren "äscha" (ett mångtydigt utryck som betyder allt från "ledsen" och "Elsie" till nu misstänkta "äta") från en närgången syster misstänker vi att vi har närt en kannibal vid vårt (läs H.Ä.S.) bröst. Nu är det punktmarkering som gäller!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

torsdag 29 september 2011

Det var visst idol...

...Vita huset får vänta en timme!

Pust

Hemtentan lämnades in två minuter innan inlämningsmappen stängde och jag firade min medelmåtta med att ta en öl på den lokala pizzerian. Nu ska vi äta fiskpinnar och titta på vita huset och inte tänka på någonting ett tag.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

onsdag 28 september 2011

Hemtenta

Det finns mycket att beklaga sig över för tillfället men tiden räcker inte till, och det var väl mest det jag hade kunnat beklaga mig över iaf. Så ursäkta mig Mick, men du var med alla säkerhet inte student och tvåbarnsfar när du sjöng den här låten. Bra är den i alla fall!



Har nu kommit fram till att den bästa bekräftelsen är att höra sin dotter ropa PAPPA i sömnen, svårt att toppa det (även om kommentarer på bloggen också är jävligt uppiggande).

Medan jag skriver hemtenta och fokuserar på att inte göra annat så kan jag rekommendera lite läsning, om ni inte har nått bättre för er dvs...

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 26 september 2011

Begrav mig stående

Eftersom jag under semestern utkämpat ett tvåfrontskrig mot dels illvilliga bönder som vägrat upplåta sin mark åt moderna 4g-master och uttjänta laptopbatterier är det inte mitt fel att bloggen halvdog under Augusti. Jag lägger hela skulden på Bondepartiet! Den där Mauderniseringen av Sverige blev det inte så mycket med...tur (fast mer skicklighet) att jag inte röstade på er!

Det betyder däremot inte att ni slipper ta del av berättelser från den svenska vägkanten. Nejdå! Vid speciella tillfällen tänker jag kasta åt er ett saftigt reseminne under resandetemat "Begrav mig stående". 

Men just nu är jag för upptagen för att sitta här och minnas. I akademins korridorer ges varken tid åt att umgås med sina nyfödda barn eller sitta och tänka på forna tider (såvida det inte har med sumerer, babylonier eller egyptier att göra). 

Klimpen gör dock framsteg. Idag ville hon knappt gå till dagis eftersom hon var så upptagen med att klappa sin lillasyster på sin kala hjässa, mycket mycket försiktigt. Liten försöker i sin tur få tag på Klimpens fingrar i tron om att det går att mjölka dom på ett par droppar mat. Mycket underhållande!!




Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

lördag 24 september 2011

Bra där!

Nån borde förklara skillnaden mellan att gå ner i vikt och föda barn för den här rubriksättaren.

Abu El Banat

I tisdags fick familjen en ny medlem. Nu kanske den trogne läsaren misstänker att Klimpen har adopterat en silverfisk eller en luden liten dammråtta och det hade inte varit nån dålig gissning men så är inte fallet. "Liten" gjorde sin entré i tisdags morse under blodiga och dramatiska former. Ett halvt kilo lättare än sin syster men betydligt snabbare. Klimpen har fått en lillasyster och tre har blivit fyra.

Nu kanske du tycker att det är lite märkligt att jag inte har nämnt nått om detta. En läsare med matematiska färdigheter räknar snabbt ut att jag borde varit medveten om den förestående nedkomsten ett tag och visst, det har du alldeles rätt i. Först tänkte jag komma med det stora avslöjandet vid den magiska 12-veckorspassagen men väl där befann jag mig i nån sorts skrivkramp och fick inte riktigt ihop hur sjukt glad jag var över att bli pappa igen så jag bestämde mig för att vänta på barn och inspiration. Nu kom hon ju i tisdags och tydligen hade hon med sig lite inspiration för nu sitter jag ju här igen.

Jag kommer med stor sannolikhet få tillfälle att återkomma till Liten och hennes progressioner men tänkte bara nämna lite hur Klimpen har hanterat det hela. 

Klimpen är vid det här laget en ganska talför liten dam med mycket bestämda åsikter om sakernas tillstånd. Eftersom jag och Högt-ärad-sambo under åren arbetat upp ett visst förstånd har vi pedagogiskt och inte helt utan viss finess förklarat för liten Klimp att hon ska få ett syskon. Att hennes värld, detta till trots, fullständigt kastats omkull var ändå ganska förutsägbart. Liten har vid det här laget en ganska väl utvecklad tinnitus och uppfattar troligen världen som en tämligen skrikig plats. Klimpen tycker emellertid mycket om sin syster (i perioder) och försöker överösa henne med snoriga, hälsovådliga pussar.

H.Ä.S. mår också bra, efter omständigheterna. Hon oroar sig lite över att tappa sitt innanmäte när hon nyser, sitter inte helt bekvämt men tycker att taxi till sjukhuset för återbesök är jävligt onödigt.

Kaos är granne med gud!

söndag 21 augusti 2011

Vi är ute, var god försök senare

Är på husbilssemester med familjen och återkommer när jag har stadig internetuppkoppling och möjlighet att ladda datorn. Tills dess finns jag, H.Ä.S. och Klimpen på en väg nära dig.


måndag 1 augusti 2011

Medvind

När kaffe tar slut och man är för lat för att gå till affären och köpa nytt, då, ibland, så kommer det till dig som ett brev på posten.




Läs även andra bloggares åsikter om ,

Gnälliga farbröder

Jojustja. Ni vet den där Morrisseykonserten jag skulle gå på? Jag hade fått biljett i födelsedagspresent, hade tagit ledigt, skulle få sovmorgon dagen ofter osv osv. Den blev inställd. Han tyckte det regnade för mycket gubbjäveln!!

Är de inte korvkiosker så är det nått annat. Vill han inte hålla sina konserter så behöver han ju inte åka på turné, eller? 

Tacka vet jag Jens Lekman. En kompis såg honom spela i Linköping för många år sedan. Konserten ställdes in av arrangörerna pga regn men han ställde sig på en ölback ute bland folket och spelade ett långt set i alla fall, i regnet.



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Juli i punktform

De senaste veckorna i punktform:

Jobbat
Jobbat
Jobbat
Jobbat 
Cyklat mycket och väldigt snabbt.
Dömt biljävlen till döden, any day now, any day.
Jobbat natt, tittat på Norsk RiksKringkastning och haft tung ångest.
Stirrat ner scouter på Kristianstadstation.
Längtat efter Klimpen och Högt-ärad-sambo som dansar folkdans i Hälsingland (eller vad man nu gör där).
Sjungit barnsånger framför en dator på offentliga platser. Skype är bra men pinsamt.

Imorse vaknade jag kl 5 (utan hjälp av något barn som bankade telefoner eller plastleksaker i huvudet på mig), vrålhungrig, och upptäcker till min förskräckelse att kylskåpet är tomt (eftersom jag bott på jobbet den senaste veckan), helt tomt tomt tomt tomt (eko). Vad gör man då?  Butikerna öppnar ju inte förrän kl 7 som tidigast. En fullständigt absurd situation! VEM vaknar kl 5 på sin första lediga dag när man har jobbat typ 120 timmar de senaste två veckorna? Vem?.....Jag!

Här kommer en väldigt bra låt med en fullständigt absurd musikvideo och den tillägnas mina damer och vår husbilssemester som närmar sig med stormsteg. Då ska vi vara med varandra överallt.

Fleetwood Mac ~ Everywhere

Alex in Wonderland | Myspace Video


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdag 14 juli 2011

5 nyanser av scoutgrönt

Av någon outgrundlig anledning bytte min mobilvänliga bloggversion plötsligt färgtema under några veckor. Från stilrent och elle-interiör-korrekt vitt till 5 olika nyanser av scout-grönt. Eftersom jag själv inte varit inblandad i färgskiftet och hoppades på att allt skulle återgå till det normala utan min inblandning blev jag mycket glad när det också gjorde det. Jag har dock mina teorier om vad eller snarare vilka som kan ligga bakom.

Jag misstänker att nån scout med datormärke fått i uppgift att kartlägga scoutföraktet i Skåne inför den stundande knopfesten (Jamboree på scoutspråk), att denne underrättelsescout snappat upp mitt namn och smittat min blogg med nått muterat grönmossevirus. Jag har ännu inte funnit några spår, inte ens en liten jugendspillning men jag lovar att återkomma om det skulle dyka upp något bevis.

Nu är ju hur som helst ordningen återställd på bloggen. I Kristianstad befruktar man dock ett utbrott av mässlingen och så kan det gå när man springer runt och försöker smitta oskyldiga människor med virus helt utan anledning.



Efter moget övervägande valde jag att inte bifoga bilder av formationsmarscherande scouter i uniform då känsliga läsaren lätt kan förväxla dessa med andra, mindre rumsrena ungdomsorganisationer. Jag ger er istället denna bild på en glad scout. 



Läs även andra bloggares åsikter om

onsdag 13 juli 2011

Arrogans som klassmarkör

Av anledningar som är för komplicerade att gå in närmare på befann jag mig igår på Netto i en grannkommun till staden där jag bor för att inhandla stora mängder choklad. Man behöver inte vara Donald Draper för att förstå varför man även här valt att placera godishyllan alldeles intill kassorna, vilket jag i detta fallet var ganska tacksam för då jag fick ta del av ett mycket intressant meningsutbyte vid betalstationen.

En mycket arg, men prydlig, medelålders kvinna gick bärsärk och skrek högt att butikens kassar var undermåliga och att servicen var under all kritik. Hon slet och rev med sina varor och jag var troligen inte den enda som förvånades över att plastkassen ändå klarade av den långt ifrån försiktiga hanteringen. Kvinnan stormade ut och lämnade ett mycket häpet 17årigt kassabiträde bakom sig. Jag log vänligt som för att kompensera för mina medkunders tillkortakommanden och tackade så mycket för växeln och tackade för kvittot. Tack tack! När jag packade ner choklad utspelade sig snart ytterligare en scen bakom mig. Mannen som står bakom mig i kön har inte lagt ut den där markören som berättar för kassapersonalen att han inte tänker betala för något mer än just sina varor och detta leder till att den förskrämda 17åringen på andra sidan bandet fortsätter att läsa in varor. Kvinnan, på tur efter mannen, vars lågprisvaror nu riskerar att hamna på fel kvitto blir vansinnig och skriker "Nej du! Det där är mina grejer, dom ska jag ha!" hon blänger argsinnt på 17-åringen. Ok, i det här läget, vad tror den seglingsklädda kvinnan håller på att hända? Tror hon att mannen framför försöker stjäla varorna som hon ännu inte betalat för eller misstänker hon att den stackars gymnasieeleven har nån skeem på gång och tänker ta betalt flera gånger för kaffebrödet som kvinnan har tänkt frossa på under seglingsturen. Grannkommunen är inte precis Moskva under varubristens 90-tal, det finns varor till alla så att det räcker och blir över till containern också. Jag kände plötslig att jag inte skulle kunna hålla mig utanför den här konflikten om hon sa något mer, vilket hon som tur var inte heller gjorde.

Vad fan är det för fel på folk? Kan dom inte stå för att dom handlar på den danska hundaffären istället för den lite finare ICAbutiken utan att måsta berätta för alla på butiken, inklusive barnarbetarna som garanterar de låga priserna, hur DÅLIGT de tycker det är. Majoriteten av kunderna verkar se sambandet mellan låga priser, dålig service, och frånvaron av röda mattor. Kassarna håller dock måttet!

Grannkommunen består till stor del av sådana villa-områden som jag är allergisk mot.



Läs även andra bloggares åsikter om ,

onsdag 6 juli 2011

Får jag be om störst möjliga tyssssssstnad

I dagens sydsvenska kan man läsa om en malmöbo som i tre år kämpat för att få tyst på gatumusikanterna i city. Han har nu anmält Malmöpolisen eftersom de, hans anmälningar till trots, underlåtit sig att ingripa mot kulturterroristerna som stör den annars så tysta och rofyllda butiksgatan.

På vår innergård öppnade för ett par år sedan en uteservering som under sommarmånaderna stört ganska mycket. Värst var det under fotbollsVM när vuvuzelorna på storbildsskärmen ekade mellan husen och in genom vårt öppna fönster. Eftersom reglerna för serveringens öppettider inte följdes var den under en period en källa till irritation, men det störande övervägdes av den ganska tilltalande kontinentala känsla det gav att höra surret från mestadels glada människor utanför fönstret.

Gällande gatumusikanter tycker jag det endast bidrar possitivt till stadsbilden. Människor som blir lyckliga av att spela och sjunga och väljer att dela med sig av sin glädje borde uppmuntras och inte slås ned emot. Ramarna för vad som accepteras och klassas som kultur är ofta för snäva och begränsar glädjen i konsten och uttrycken. Malmö är dock friare och mer accepterande än de flesta andra platser jag bebott och det är med glädje jag läser att polisen fullständigt skitit i att driva iväg musikanterna.

I Göteborg har staden anställt musiker som på olika gator underhåller Kolle och Ada. Det är ett fantastiskt initiativ så länge de andra gatumusikanterna också får vara kvar, annars tar man bara ett monopol på gatumusiken och skjuter sig i foten eftersom det kommer bidra till en likriktning och blir tråkigt.

Sammanfattat tycker jag att om man väljer att bo i centrum så får man fan skylla sig själv. Vill man ha lugn och ro får man flytta nånstans där det är just lugnt, ro-ligt lär man dock inte få.

Alla regler har dock undantag och i mitt fall gäller detta undantag de sydamerikanska flöjtbanden som likt pesten sprider sig över världen, men eftersom South Park redan behandlat detta ämne på ett föredömligt sätt tänker jag lämna det därhän...

Läs även andra bloggares åsikter om

tisdag 5 juli 2011

Klimpen i ljud

Våra samtal tonsätts numera av en ljudkonstnär i klass med Michael Winslow i polisskolan. Alla ord som Klimpen känner igen och som representerar något som låter återges entusiastiskt av vår lilla pratkvarn.


Andra ord representeras av rörelser. "Akta" (och ibland "fakta"/"sakta") och "snigel" illustreras med ett varnande pekfinger, direkt hämtat från hitlåten "Lilla snigel akta dig". Ord som påminner om "knacka" betonas med resoluta och hårda knackningar på närmaste hårda yta naturligtvis inspirerat av rörelseprogrammet till "I ett hus vid skogens slut".

Under vår vistelse i Halland fördrevs mycket av vår lediga tid med att spana efter "taktoon" (traktorn). Traktorer är det i särklass mest spännande Klimpen känner till. Vi har ännu inte bestämt oss för om detta intresse är något som ska uppmuntras eller motarbetas men under tiden försöker vi utröna vilken typ av traktorer som är av störst intresse. Som tur är finns det en hel uppsjö av traktorfilmer på Youtube samt ett tecknat barnprogram som heter Traktor Tom (på Youtube endast på polska men det skiter Klimpen fullständigt i!).

Den här toppar traktorlistan än så länge



Läs även andra bloggares åsikter om ,

söndag 3 juli 2011

Korrigeringar

Bokbilderna till höger är sedan länge inaktuella såg jag av en tillfällighet. The Corrections eller Tillrättlägganden av Jonathan Franzen var helt fantastisk och rekommenderas varmt! Synd att jag redan har läst hans senaste bok "Freedom", annars hade jag ju kunnat läst den nu och njutit ännu mer. Om någon kan tipsa om nått som påminner om Franzen så gör det, snälla, jag blir jätte glad då!

John Ajvide Lindqvist har jag nog tyvärr börjat tröttna på lite. Jag fullständigt slukade allt han skrev tidigare men efter Lilla Stjärna (som var väldigt bra) var mina förväntningar oförtjänt höga. Novellsamlingen "Låt de gamla drömmarna dö" som bla innehåller fortsättningen på "Låt den rätte komma in" rymmer ett par helt ok noveller, någon som är riktigt bra men i det stora hela blev jag lite besviken. När jag i förra veckan läste "Tjärven", hans senaste kortroman, ville jag bara läsa klart den så jag kunde fortsätta med nått annat istället....tråkigt för jag gillar ju Ajvide och hans fantastiska karaktärer. För att han inte ska bli ledsen över detta spelar jag en bra låt för honom!



När jag hade läst ut "Tjärven" läste jag Jens Lapidus senaste "Livet Delux" och det var ganska skönt, underhållande, lite som att kolla på en film...men samtidigt lite...lamt. Nu har jag gett upp att försöka hitta Karl-Ove Knausgaards Min Kamp som e-bok och köper den istället på pocket för jag vill verkligen läsa den nu! Under tiden läser jag Lasse Wierups Kokain för den fanns på biblioteket...som e-bok och "Samlade Svenska kulter" av Anders Fager...som verkar riktigt spännande!

Just fan! Om ni inte har lyssnat på Mark Levengoods sommarprogram tycker jag att du gör det nu med det samma, han var jätte bra! http://sverigesradio.se/sida/laddaner.aspx?programid=2071


Läs även andra bloggares åsikter om ,

IKEA montering och svullna knogar

Den senaste veckan har vi sysselsatt oss med att inreda Klimpens rum, vårat gamla arbetrum som numera är hennes. Det är inte helt oproblematiskt att tömma ett rum på sitt innehåll och på något sätt försöka få plats med detta i en för övrigt proppfull lägenhet men vi har på något sätt lyckats. Som vanligt klarade jag mig inte helt utan missöden. Denna gång var en mörkläggningsgardin från IKEA i bedrövlig kvalitet inblandad, ett svagt tillhörande väggfäste i plast gav vika och en arg, ganska stark, rak höger mötte en dörr. Det hela resulterade i ett par ganska svullna knogar och en bruten självkänsla. Jävla IKEA!


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Hemvändarna



Ja, det har varit tyst ett tag men nu är jag tillbaka i civilisationen igen. Jag har varken hunnit eller haft möjlighet att skriva, även om jag stundvis varit sugen och definitivt inte saknat inspiration. Vi startade vår tvåveckorssemester med ett besök hos Klimpens farmor och farfar. Jag och högt-ärad-sambo (H.Ä.S.) fick sovmorgon varje dag eftersom morgonpigg farfar tog hand om lika morgonpigg Klimp. Man skulle ju kunna tro att all denna barnledighet skulle generera bloggposter som semestrar genererar hål i plånboken men jag har varit fullt upptagen med att svara på frågor från min mor. Hon tenderar att tjata hål i huvudet på en och eftersom jag inte gillar tjat har all min energi gått åt till att tygla min irritation och smälta all mat hon fyllt våra magar och de förväntade hålen i plånboken med.

Vi har fastnat i hemnet-träsket jag och h.ä.s. Efter att i en vecka bott i en väl tilltagen villa med trädgård, trädäck och inglasade uterum börjar vi inse att stukaturlägenheter i stan utan hiss och balkong saknar mycket av det som förenklar familjelivet. Bara det att kunna släppa loss överenergiska barn på en gräsmatta, utan att behöva korsa stora vägar och klättra i trappor är helt sjukt underskattat. Nu kommer ju inte vi ha råd med ett hus på många år men det är väl ok att drömma. Problemet är att jag inte gillar villaområden, jag har svårt för likriktningen där alla hus slagits upp under samma tidsperiod efter identiska ritningar, vill inte behöva språka med grannen så fort man visar sig i trädgården och att behöva klippa gräsmattan för att inte grannen på andra sidan ska klaga. Jag vill egentligen bo på landet i ett gammalt hus med en lada, stora trädgårdsland med närhet till en sjö - i stan med närhet till kultur, barer och likatänkande... En praktisk, billig lägenhet i stan och ett sommarhus max en timme bort hade varit perfekt och mer realistiskt för vår ekonomi...vi drömmer vidare och se var vi hamnar.

Efter en vecka i gnällbältet åkte vi vidare mot trakterna runt Ullared där H.Ä.Ss släkt har ett sommarhus, perfekt lämpat för midsommar och firandet av hennes mormors 80-årsdag. Vid det här laget började alla förutom Klimpen få nog av släkt och det kändes helt fantastiskt att få åka hem till lägenheten och stan igen. På vägen hem stannade vi till vid Gekås i Ullared. Jag vet inte riktigt om jag ska ge mig in på att beskriva detta stopp eftersom mina cynismer inte räcker till för att beskriva helvete på jorden. Här finns allt jag hatar, samlat på en och samma plats. Man skulle lätt kunna tro att hela kommunen bedrivs som en dagligverksamhet för förståndshandikappade vilket fungerar bra som en presentation av majoriteten av kunderna. Vi mötte fem olika personer beväpnade med filmkameror som (helt utan ironier) dokumenterade semesterns höjdpunkt. Klimpen fick panik ungefär samtidigt som jag och gallskrek i tio minuter när vi plötsligt omgavs av smålänningar med armbågar vassa som machetes som högg sig igenom den redan ogenomträngliga djungeln av trailerpark-svenskar med bankkonton fulla av SMS-lån.  Klimpen lugnade ner sig först när vi var tillbaka i bilen och hon slapp se eländet mer. Hon somnade av utmattning innan jag hunnit dra upp kopplingen (åter kommer snart till detta) och backat ut från parkeringen. Jag har inte sett mer än fem minuter av realityserien med samma namn som orten eftersom jag äcklats till den grad att jag knappt kunnat handla på Lidl eller Netto på flera veckor efteråt och jag känner nu att jag själv besudlats på något sätt och ville länge bara ställa mig i duschen och och gnugga mig blodig.

Efter mycket strul med biljäveln gick den igenom besiktningen strax innan semestern men när vi började närma oss resans första mål började kopplingspedalen kärva och ville inte riktigt återvända till normalläge efter växling. Det blir snabbt opraktiskt, framförallt i stadskörning eftersom jag var tvungen att dra upp pedaljäveln från golvet där den envist sög sig fast. På hemresan löste jag det med ett snöre runt pedalen. Bilen närmar sig pensionen med stormsteg!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 7 juni 2011

Bara cikadorna saknas nu

Jag rundar av en bra dag med senaste avsnittet av Tremé. Dagens kvaliteter har dock inget med nationaldagen att göra, snarare mer med frånvaron av flaggviftande nationalromantiker. Trots en jobbig natt med 4 timmars sömn i sällskap av världens mammigaste dotter, följd av en dag som kantats av trötthet och vad som närmast kan liknas med den kemiska ångest som tenderar följa stort alkoholintag, har jag varit märkligt lugn och harmonisk. Vi har vadat runt i plaskdammen i folkets park, ätit silllunch med goda vänner och njutit av den närmast tropiska värmen. För en timme sen började det blixtra och åska och det blev som den perfekta finalen, som ett stort fyrverkeri för att fira en näst intill perfekt dag. Jag stod på gården en stund, blundade och insöp dofterna av damm som lagt sig till rätta, såg blixtarna lysa upp ögonlocken och det kändes som att vara i Sydostasien, Sydamerika eller nån annan plats som lockat svårt den senaste tiden. Men ikväll längtar jag ingenstans, det är som om jag hunnit ikapp det där jag längtat efter, som om jag är i fas.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

söndag 5 juni 2011

Where is Chuck Norris?

Vilka är männen som står och snurrar med nunchucks i parken? De ser inte  ut som certifierade ninjor eftersom de saknar de karakteristiska svarta kläderna. De ser heller inte ut som friskis&svettis entusiaster som upptäckt ett spännande alternativ till Zumba. Frågan kvarstår alltså: vilka är dom och varför tränar de så hårt? Är det en resning på gång och om så är fallet, behöver vi oroa oss?



Läs även andra bloggares åsikter om

Mackapacka, get off of my cloud!

Plötsligt inkräktar "I drömmarnas trädgård" på min egen just påbörjade dröm och en mycket irriterande och självupptagen Mackapacka irrar runt och upprepar sitt namn som nån psykotisk halvfigur. Jag vaknar och inser att introt till nyss nämnda förbannelse står på i vardagsrummet eftersom nån (läs nu-djupt-sovande-sambo) glömt att stänga av datorn. Jag var nämligen först i säng och då är det hennes jobb att släcka och stänga av saker. Frågan är bara vem som tryckte på play?

Vem varre??!!


Läs även andra bloggares åsikter om ,

fredag 3 juni 2011

Mappa

Min ordkonstnär till dotter har kommit på ett nytt ord; Mappa! Kan vara en vidareutveckling av det skånska ordet för mamma och pappa, "mammapappa". Det inkluderar oss båda, vilket jag tycker är generöst eftersom jag exkluderats under de senaste veckornas mammighet. Dessutom är det bra mycket smidigare än det otympliga "mamma och pappa" samtidigt som det kan fungera synonymt till "föräldrar". Variationer för regnbågsfamiljer blir inte lika tydliga då singularis och pluralis formerna lätt förväxlas men så smart som Klimpen är har hon snart löst det också.

Läs även andra bloggares åsikter om

torsdag 2 juni 2011

NEW AGE FUN with a VINTAGE FEEL!!

Såjag! Sommaren är här nu, även om den snubblar till lite framåt kvällarna och faller in i gamla, lite kyligare mönster. Klimpen följer samma trend. Hon vaknade i natt som ett litet värmeelement med 39 graders feber och har tagit det jävligt piano idag. Tyvärr kan vi alltså inte njuta av den nyanlända sommaren idag utan vi skjuter det på framtiden och håller oss inne med kudden och leksakerna istället. Velourpappan kan heller inte följa med sina vänner till Köpenhamn i helgen eftersom han saknar nödvändiga ekonomiska tillgångar och den ledig tid som krävs för att dricka pilsner och äta pölser i grannstaden. 

Nåja, sedan jag slutade snusa för några veckor sedan har cigaretterna blivit en allt större del av mitt liv och jag börjar nu skära ner på intaget. Eftersom jag känner mig själv hyfsat vid det här laget och är fullt medveten om  min fallenhet för olika typer av beroenden har jag letat efter mer positiva laster att byta de gamla mot. Jag försöker övertala mig själv om att bli en träningsnarkoman och har i linje med detta införskaffat en gammal racercykel som jag använder för att transportera min allt för tunga kropp de 17km jag har till min arbetsplats. Det går ganska bra faktiskt! Igår snittade jag 29km/h, mycket tack vare den putt i ryggen jag fick av vinden...men ändå! Ju mer jag tränar ju skabbigare känner jag mig när jag röker och det är ju en positiv utveckling, från att ha känt sig som en het dekadent rockstar med en cigg i mungipan. Jag har mognat, växt upp och kanske ska jag till och med börja ta med mig cykeln när jag går och handlar, lite som en accessoar. Jag har hört att man gör så i huvudstaden

Om ni inte har tänkt på det så är det sjukt mycket hipsters med fixed gear cyklar på vägarna, dom kan verka jävligt häftiga men jag resonerar som så att ju fulare och ju snabbare man är desto bättre är man....och dom verkar mest stå och stila. 

Summa summarum: även om det är ganska bra för tillfället kunde det alltid vara bättre och det irriterar mig!



Har lagt upp den här tidigare men här kommer den igen, till alla fixie-bike-ägare!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 31 maj 2011

Ständig uppförsbacke

All elektronik hänger sig så fort jag närmar mig idag. Telefon, ipod, dator, två olika lånepparater på två olika bibliotek...hur ska jag tolka detta? Är jag så deprimerande att allt som kommer i min närhet blir suicidala och tar till repet?

Biljäveln är förresten inlämnad för få en balk ihopsvetsad (hen har också hängt sig). Det känns som att man gärna vill att balkarna under bilen ska vara intakta, bilprovningen ville iaf det så det var liksom en förutsättning för att att jag skulle få fortsätta använda den. Gubben på verkstaden tyckte jag skulle skrota den men eftersom jag älskar motgångar bestämde jag mig för att inte lyssna på honom.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

söndag 29 maj 2011

Poule au vin avec œufs sur le plat

Har haft en dålig period och inte ens orkat beklaga mig över alla uppförsbackar som tillvaron i den overkligt platta staden rest emot mig den senaste tiden. Ikväll känns det som att jag nått en ny bottennotering och tänkte bara dela detta.

Jag har inte bara hållit mig undan min egen blogg utan även de jag troget brukar följa. Tänker att om jag själv inte kan fästa bläck på papper (...jaja, tecken på en skärm låter så jävla tråkigt) har jag fan inte rätt att unna mig nån vettig läsning heller. Har därför straffat mig själv och koncentrerat mig på studierelaterad svada och lidit i tystnad. 

Livet var ju trots allt bättre när jag skrev mer aktivt...om jag nu mått dåligt på grund av att jag inte skrivit eller om jag mått dåligt och därför inte förmått mig att skriv...det kan man ju fråga sig...hönan eller ägget, vem var först. Men nu ska fan hönan plockas, kokas med vin och till det ska jag äta ett stekt ägg!

Mitt middagstips från mig till dig: Poule au vin avec œufs sur le plat  

Sov så gott!

onsdag 11 maj 2011

Morisseybiljetten tryggad

Nu är Morisseybiljetten tryggad! Den 14 Juli befinner jag mig således i Helsingborg med ett stort leende på läpparna. Högt-ärad-sambo gör skäl för sitt epitet och förtjänar ett stort tack och en kram. Du är bäst!

Läs även andra bloggares åsikter om ,

tisdag 10 maj 2011

Brand i badvaktstorn

City Malmö-Lund 110510
Jag kan komma på flera orsaker till den mycket märkliga branden i badtornet: (däremot få orsaker tillvarför bilden vägrade vända sig på rätt ledd...)

Grönglödande kryptonit som fallit från himlen och av en tillfällighet landat i tornet. 
Blixten (nu är det ju högtryck men märkligare saker har skett). 
Rökande fiskmåsar som inte fimpat ordentligt pga för stora mellanrum mellan tårna.
Ett HA attentat för att trygga badvakternas drickspengar.

I västra hamnen finns bara välkammade ungdommar och det vet ju alla att dom inte bryter mot stadens eld-föreskrifter..tills nån brandingenör hittar halvbrännda tusenlappar som används i brist på fnöske.


Läs även andra bloggares åsikter om

Ett sjukdomstillstånd, inte en ålder

När är ett barn för sjukt att gå till dagis? Därom tvistar de lärda (...inte sällan på telefon med dagispersonalen). Ibland tror jag att 1.5 års ålder är en betäckning på ett sjukdomstillstånd och inte en ålder...och vadå påverkat allmäntillstånd, kan dom vara annat än vilda och galna i den åldern?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

I arla morgonstund

Det finns inget som får dig att vakna som en kaskadspya i ansiktet om morgonen.

Jag somnade på soffan i söndags kväll och vaknade 5.30 igår av ett missnöjt gnällande från sovrummet. Mycket-lättväkt-sambo hade inkvarterat sig i arbetsrummet så det låg på mig att tillgodose liten Klimps behov i arla morgonstund. Vi fixade lite välling och en liten snorig dotter passade på att nysa mig i ansiktet och torka snor på min axel vilket jag kanske inte tycker är det bästa med att ha barn men det faller ändå inom den kategori av äckliga saker jag kan acceptera. Efter att ha sörplat i sig vällingen i rekordfart ville hon gärna bita på mitt nyckelben och det är också ok så länge hon inte biter hål på huden eller lämnar synliga bitmärken men så rapade hon till och landade en rekordspya över mig och den renbäddade sängen. Kräk är inte ok, till och med bajs i badet är mysigare. Plötsligt var jag klarvaken, torkade av mig och Klimpen efter bästa förmåga och överlämnade kräkungen till sin mor och tog mig en välförtjänt dusch.

Det blev inget dagis igår så jag passade på att försaka mina akademiska åtaganden och spenderade dagen med Klimpen och pappaledigkollegan med son som också var sjuk. Har accepterat och förstått att vabbande är en del av livet nu och även om vi som studenter inte har några pengar att inkassera så är det jävligt mysigt att få lite extra tid med Klimpen...så länge hon inte spyr på mig...då kan det lika gärna vara kan jag känna.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

lördag 7 maj 2011

If you want to be a hero - just follow me

I dag skiner solen åter på min vinterbleka hy och luften håller stadig försommartemperatur. Detta firade jag på gården när Klimpen tog sin middagslur med en tidning och en kopp kaffe. Det måste ha varit en vacker syn för de som fick tillfälle att beskåda spektaklet och hade jag haft nån som kunde hålla kameran åt mig hade jag gärna delat det med er. Tyvärr fanns varken kamera eller fotograf inom räckhåll så ni får helt enkelt lita på mitt estetiska omdöme. Jag fick också tillfälle att växla några ord med en pappakollega via telefonlänk från gurkstaden (känd för raggarträffen Power Meet, sin 81m höga skyskrapa och den första H&M butiken) och det gladde en av solen uppvärmd velourpappa.

Snart ska jag vara nykter på en 30-årsfest eftersom jag ska upp och jobba tidigt imorgon som den working-class-hero jag är.  

Jag passar på att tillägna den låten till gurkpappan och mig själv.



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Doctors Darling

Dom här ska också få vara med på dagens soundtrack. Om ni tycker att alla reggae låter ungefär likadant så kan jag ge er rätt här...Doctors Darling Riddim...snart 10år gammalt men fortfarande jävligt bra!










Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Plastic rasta

En av musikliste-entusiasterna påminde mig för en tid sedan om en fantastisk låt som jag tror ska få vara med på dagens soundtrack.    



Den här ska också få var med



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

fredag 6 maj 2011

Primalskriket

Känner att jag är skyldiga er en ursäkt för att jag inte påmint er om denna pärla från 90-talet tidigare. Den ska jag lyssna på nu när jag korsar en solig Regementsgata för att möta Klimpen och högt-ärad-sambo utanför badhuset. 



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Beroendet är konstant, preparaten skiftar

Om man slutar snusa och tillfälligt tar upp rökningen istället så får väl det betraktas som något positivt. Jag ser det som ett övergångsberoende, precis som jag såg på snusen när jag slutade röka... Det är ett sorts metadonprogram för en inbiten snusare. En antabusvariant hade dock varit att föredra. Beroendet är konstant, preparaten skiftar! Nästa vecka ska jag knapra morötter och sluta röka! Om jag hade varit katolik hade jag jämför det här med skärselden men nu är jag inte det utan konstaterar bara att högt-ärad-sambo har ett helvete att se fram emot.

Snart ska jag göra familjen sällskap på badhuset och våndas över mitt midjemått och all choklad jag unnar mig i mina beroendeväxlingar.

Jaja, trevlig helg på er (...som inte snusar, ni andra kan gärna få ha en överjävlig helg)!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument

Jag är egentligen lite avundsjuk på alla er som hakade på den där musiklistan som florerar på diverse bloggar. Mitt problem är en beslutsångest som hade lett till ännu sämre sömn eftersom jag hade legat och vridit mig över morgondagens låtval om jag valt att delta. Därför sticker jag in med en lite låt nu och då, när andan faller på (avancerade rim här).

Det finns flera låtar jag hade velat kunna spela på instrument och jag avstår från att välja, jag konstaterar bara att jag hade velat kunna spela den här, på banjo. Fan vilken fet låt det är!!






Läs även andra bloggares åsikter om ,

Biljävlens vara eller inte vara

Igår besiktigades bilen, eventuellt för sista gången. Denna förbannelse på fyra hjul har rostat sönder totalt och en omfattande sanering väntar om vi nu beslutar oss för att ge den en sista chans. Nån framvagnsbalk eller axel eller nått sånt flagnade nästan bort när den blåklädde tjänstemannen knackade på den med sin hammare, vilket tydligen inte var något gott tecken. Han påpekade också att det inte var så mycket kvar av oljetanken, vilket inte heller var så bra, tydligen.

Jaha, nu har vi alltså två alternativ, eventuellt tre. Skrota eller ömt vårda. Det tredje alternativet består i att lämna dörren öppen, lägga en tändare, en bensindunk och en trasa i baksätet och hoppas på det bästa.

Klimpen klarade i alla fall sin 18 månaders besiktning med en guldstjärna i kanten. Det var kul så länge dom inte skulle lyssna eller trycka på henne, då började hon skrika och skrek sig igenom vaccinationer, vägning och skallmätning men slutade när vi sa hej då. Hon har tydligen inte heller mycket till övers för samhällets kontrollinstanser. Det är pappas flicka det!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Hopp

Idag är en bra dag och jag är en sentimental student på biblioteket! Jag sov som ett barn i natt, dåligt d.v.s. Klimpen vaknade kl 5.30 vilket inte tillhör det vanliga längre men idag ville hon inte somna om, så hon och jag tog en sväng med cykeln innan frukost. Fick höra på dagis igår att hon är en liten glädjespridare och jag kan inte annat än att instämma. Ett dåligt morgonhumör byttes snabbt till ett relativt glatt humör och plötsligt hade jag tvätta-innan-kl8-energi och när jag lämnade Klimpen på dagis vid 9 var jag en väldigt harmonisk själ som inte slog in rutan på en lastbil som nästan körde över mig eller irriterade mig över att jag glömt hälften av allt jag skulle ha med mig och fick åka hem igen efter hörlurar och musikapparat. Det var tur att jag gjorde det för när jag cyklade genom staden med Håkan i lurarna blev jag sådär lyckligt sentimental att jag log vackert åt poliserna som såg till att folk satte ner fötterna vid stop-skyltarna och fick en vinkning och en tumme upp till hälsning. 

Jag hoppas att din dag är minst lika bra som min! För säkerhets skull rekommenderar jag dig att lyssna på den här, och missa inte texten!!



Vad är det som krävs för att stanna kvar
som inte är säker men aldrig tvivlar
som inte har nån storlek alls
inte har någon genans
Som får en att ropa till balkongen "kom ner!"
får prästens dotter att rymma med en knarkare
som får en att säga i natten 'jag behöver nåt starkare'

Den får en att darra som höstlövet
den får en att vissla i mörkret
den är en stulen bil som kär iväg nånstans med dig
utan ljus och sen rättegången

Vad är det som inte kan repareras, censureras,
som inte har nån rättvisa,
som inte är blind, men gömmer ögonen i händerna
som inte har nån anständighet
inte behöver kläs upp i skönhet
den kryper inte för nån
den väntar inte på nån

Den är lika ren som ett barns ögon
den är lika skitig som marken på en tågstation
vad är det som inte har någon regering
vad är det politikerna aldrig nämner

Vad är det som lovar dom unga
som får dom gamla att tro att dom kan överleva
som finns i alla utbrotten
som finns i grabben som står på karmen
till ett fönster
finns i rånarnas fantasier
och i dom olyckligaste kapitlen
om en hund som vart hungrig i mil
tycker inte om nån men kommer ändå in
kommer ändå in

(http://artists.letssingit.com/hakan-hellstrom-lyrics-det-dom-aldrig-namner-xsdchmb)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 2 maj 2011

Naturromantik och friare

Den har börjat nu, konkurrensen om Klimpens gunst. En av grabbarna på dagis har börjat visa intresse. I helgen hade han vaknat och ropat hennes namn. Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till detta. Även om han verkar trevlig, snäll och omtänksam, trots någon incident när han slog ett annat barn i huvudet i en kontrovers över en spade, så vet jag ännu inte om han passerar den kvalitetskontroll som jag tänkt införa för eventuella friare. Föräldrarna verkar ordentliga och trevliga men vi har inte fått någon inbjudan till att närmare undersöka hans hemförhållande...

I linje med sitt franskklingande namn kan jag ana ett framtida vurmande för naturromantik och diktande, något jag rent spontant känner kan vara till hans fördel. Men minsta inskränkning av min nattsömn pga nattliga serenader från under hennes fönster eller sladdspår på gatan är han ute i kylan.

I det stora hela tror jag att vi avaktar lite, jag och Klimpen. Han har mkt att bevisa.

Som ni kanske förstår så sitter jag även idag på biblioteket. Mycket att göra i veckan, bl.a. bil och barnbesiktning (18 månaderskontroll). Anar att den första besiktningen kan gå sämre än den senare. Kan hända att bilen går i pension inom kort men den har en förmåga att överaska biljävlen så än är inte sista ordet sagt.

Läs även andra bloggares åsikter om 

fredag 29 april 2011

Betalar för sig och klagar inte!

Sitter som sagt på biblioteket idag och försöker plugga. Det kan vara därför jag är en ovanligt aktiv bloggare. Ett problem på stadsbiblioteket i staden är att bekvämlighetsinrättningarna är avgiftsbelagda. Nu kostar det inte bara pengar att köpa kaffet utan det kostar också att bli av med det. Jag har som vana att lämna dörren till avträdet öppen för att underlätta för mindre bemedlade, gravida och män över 50 med prostataproblem som inte hinner leta växel. Idag när jag klev ut stod en ung man med klistrig frisyr och fin skjorta och väntade på sin tur och jag, min vana trogen, vinklade generöst upp handtaget så att han skulle komma undan avgiften. På något sätt gick dörren i alla fall igen och han suckade högljut och stampade iväg, upprörd. Jag hann få ur mig nån förklaring i stil med "Jag försökte ställa upp den...mummel mummel" men han viftade bara bort min förklaring. Jag kände mig som en mycket dålig människa men tröstade mig med att han säkert hade råd att betala. Problemet var väl att pappas kort inte passade i myntinkastet. 

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

En onödig förklaring

Det här med bloggföljare är lite av en vetenskap för mig. Jag har förstått att man kan följa bloggar på olika sätt. Jag har tex valt Google Reader där jag enkelt kan följa uppdaterade bloggar utan att behöva spendera hela dagarna med att klicka runt. Sen kan man ju klicka i sig som offentlig följare direkt på olika bloggar, som jag också gjort i vissa fall (oklart varför jag bara gjort detta i vissa fall).

Nu har ytterligare en läsare valt att följa Velourpappan direkt på bloggen och eftersom jag inte har någon widget (visst kallas dom så) som deklarerar vilka som prenumererar på mina betraktelser känns det taskigt att hänga ut er nu. Jag menar, ni kanske inte är beredda att stå för att ni ibland tittar förbi och jag klandrar er inte om så är fallet. Jag känner dock att jag borde förklara varför jag inte valt att visa upp er. Till en början kändes det klent att ha en ruta som deklarerade frånvaron av abonnenter men när jag så fick en lyckades jag inte fixa fram någon snygg widget som kunde visa min måttliga popularitet. Nu har jag iaf fått en till följare och det glädjer mig mycket. Hjärtligt välkommen och om jag inte välkomnat den tidigare följaren så hälsar jag dig också hjärtligt välkommen, ni vet vilka ni är! Jag uppskattar alla andra läsare också, jag är inte den som favoriserar, vilka ni än råkar vara. Jag tänkte först att jag skulle dra nån jämförelse till pappaKs dilemma gällande favorisering men insåg att det inte riktigt är samma sak. Ett bra inlägg har han dock skrivit den gode K. 

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Påskfirande med förhinder

Jag konstaterar utan att linda in mig i några förklaringar att det var ett tag sen nu. Det beror inte på er utan på mig...

Påsken var allt annat än trevlig, sommarvädret till trots. Vi passade på att under dramatiska förhållanden göra upp med den andres demoner. Efter ett par års förhållande hinner det ju samlas en del skräp om man inte gör något åt det och en mental storstädning är ju inte fel när man är ledig tänkte vi och tog tillfället i akt. Nu när ett perspektiv infunnit sig kan jag tycka att det borde skett för länge sen. Förutsättningarna att reda ut den här gordiska knuten ser betydligt bättre ut nu än för en vecka sen. Ibland behöver man (läs jag) en knytnäve i ansiktet för att förstå att man (jag) beter sig som en idiot, rent bildligt alltså.


I morse lämnade jag Klimpen på dagis, det går jävligt bra nu, och cyklade sen till biblioteksparken och i väntan på att bokhuset skulle öppna avnjöt jag en frukost i solen och där och då kändes livet jävligt bra. Det är ju väldigt bra, livet. Jag har en flickvän (sambo låter så jävla byråkratiskt) som jag älskar, på riktigt, och en helt fantastisk dotter som gett livet en helt ny mening och innebörd. 


Jag stryker under det med en av mina absoluta favoritlåtar som alltid ger mig en känsla av att ha bomull i magen, och det behöver jag för tillfället.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

torsdag 21 april 2011

Goes international rss

Inser att jag bara (med några få undantag) läser svenska bloggar när det inte kommer några läsvärda inlägg kl 6.30. Ett internationellt präglat rss flödet kanske kan förgylla insomnia mornarna...

Bara pappa är vaken

Ja, klockan är fem och jag har varit vaken i en timme. Nej, jag vaknade inte av mig själv! Ja, det var på Klimpens initiativ och nej, det verkar inte som om jag kan somna om igen.

Velourparet rullar hatt på den lokala dansrestaurangen


Det är lätt att glömma hur viktigt det är att få komma ut bland folk, tillsammans, ibland. Hur less man kan bli på varandra när man bara diskuterar praktiska ting och inte riktigt orkar ta sig tid att hitta på något speciellt emellanåt. Ikväll fixade vi därför barnvakt och gick och såg Damien Jurado spela på vår lokala dansrestaurang. Han spelade på samma ställe för några år sedan och då var vi också där, barnlösa den gången. Förbandet...eller förmannen I'm Kingfisher var också riktigt bra. Jag märker dock att mitt tålamod inte är vad det en gång varit och jag orkar inte med alla dom där tråkiga låtarna som fyller ut skivorna längre. Därför var det ganska skönt att få sätta sig ner och klaga lite tillsammans i ett mörkt hörn när det blev för mycket. Kvällen var dock jävligt trevlig och vi var väldigt trötta när vi kom hem till en uppenbart FULL barnvakt. Good feeling gone!! Som tur var sov Klimpen gott men urvalet av potentiella barnvakter krympte plötsligt. 

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag 20 april 2011

Dricka vatten från en kran?



Sånt här gör mig så himla irriterad! Hur ska kioskerna som säljer vatten på flaska överleva nu då? Jag tycker dessutom att det verkar som att Köpenhamns kommune kränker alternativa vattenleverantörers möjligheter att konkurrera på samma villkor som huvudleverantören av kommunens kranvatten som säkert kommer öka sin försäljning markant. Och är det inte nån som har tänkt på hälsoaspekten? Fy fan vad äckligt att dricka vatten ur en kran! Vi lever väl inte på medeltiden eller? 

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Måndagen räddad

I söndags sändes första avsnittet av Game och Thrones. Eftersom HBO inte sparat på hype-krutet var mina förväntningar orealistiskt STORA. Tyckte ändå att de lyckades leverera. Nu har jag inte läst böckerna och visste inte riktigt vad jag hade att vänta men jag blev INTE besviken!




Läs även andra bloggares åsikter om , ,

tisdag 19 april 2011

Vinna eller försvinna

En fördel med att bli väckt med kallt vatten tidigt på morgonen är att man får en massa gjort. Tack vare Klimpens modiga tilltag i morse cyklade vi ut till Kolonia på förmiddagen och vände upp och  ned på trädgårdslanden. Jag grävde och Klimpen jagade daggmaskar. Nu ska vi bara invänta rätt temperatur så slänger vi ner fröerna och hoppas på det bästa. Känner att vi curlade lite väl mycket med våra växter i fjol. Försådde inomhus, skolade in (ut) dom för utomhusvistelse, och planterade sedan under högtidliga former ut dom på lotten. I år får de klara sig själva, inget daltande. Vinna eller försvinna! Eventuellt får dom lite vatten om dom är snälla. Kanske t.o.m. lite nässelvatten vid nått festligt tillfälle men där drar jag fan gränsen!


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Rise and shine

Idag startade dagen något överaskande med en kalldusch i sängen. Klimpen som befriats från sin spjälsäng för att sova några timmar till i dubbelsängen hade slitit sig, klättrat ur sängen och hittat ett glas vatten på nattduksbordet  som hon med stor precision hällde över min rygg kl 06:15.

Eftersom hon fortfarande är genomtäppt får hon förmodligen stanna hemma från dagis resten av veckan. Frågan är bara vad vi ska hitta på idag. Det kanske är dags för Klimpen att ta sitt första dopp i havet?

Läs även andra bloggares åsikter om

söndag 17 april 2011

Precis som i Bangkok

Vi kollade på True Grit i fredags medan vi avnjöt undertecknads hemmalagade Pad Thai. Om sällskapet hade varit lite mer beresta hade dom förmodligen sagt att den smakade precis som i Bangkok men nu var dom inte det. Som tur är så har jag varit i Thailand och det ska jag säga er att maken till thaikock har sällan skådats i denna delen av vår nordliga avkrok.

Ja, då vet ni det!

Söndagsångesten infann sig som väntat och alla borden och måsten samlades i det lilla åskmoln som följt mina mindre spänstiga steg under dagen. Så nu ska jag ut och springa av mig lite frustration och förhoppningsvis några gram av det fett som märkligt nog ansamlats runt min midja. Upptäckten gjordes på badhuset under tidigare nämnda fredag när jag speglade  min atletiska kropp. Det visade sig att min sinnebild inte alls överensstämde med vad som återgavs framför mig. Som tur är går det ju att ändra på...

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Koloniverksamhet i solen...my ass!!

Idag har vi packat picknick korgen för att åka ut till Kolonia och påbörja årets odlingssäsong. Nädå, bara skoja. Klimpen har 39 graders feber så vi blir kvar hemma i lägenheten och tittar på solen genom fönstret istället.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

fredag 15 april 2011

Livet är inte rättvist men ganska gott


Jag har en munblåsa stor som en portionssnus under överläppen och det svider nå helvetiskt när jag dricker min Laphroaig. Därför är jag så illa tvungen att skölja munnen med lite öl mellan varven. Livet är inte rättvist men ganska gott!

Rundar av kvällen med ett litet stycke från Holly Golightly.



Läs även andra bloggares åsikter om , ,