Igår natt satt jag och kollade hemnet på telefonen mellan 3 och 4.30. Sidan laddar som bäst just de tiderna och därför offrar jag gärna ett par timmars sömn för att effektivt kunna titta på boenden vi ändå inte har råd med. Att det sammanföll med att Klimpen vaknade och inte ville somna om var en ren tillfällighet...det är ju inte som att man har nått bättre för sig de timmarna iaf. Det hela resulterade i att jag och Klimpen försov oss och kom för sent till dagis. H.Ä.S hade dessutom glömt cykelhjälmen på dagis så vi fick oss en rask och svettig promenad där på morgonkvisten jag och Klimpen. Eller, jag gick snabbt. Klimpen satt i cykelsitsen och pekade på sadeln och fattade inte varför jag inte bara cyklade som vanligt. "Appa titta! Appa titta!" (pappa sitta) i täppta förvånade uppmaningar.
I morse vaknade jag på madrassen bredvid Klimpens säng och har fortfarande ingen aning om när eller varför jag lagt mig där. Sömnlösheten gör konstiga saker med mig.
The dreams in which i'm dying are the best i ever had
The dreams in which i'm dying are the best i ever had
Det där med att man vaknar upp på konstiga ställen och med människor man inte somnade bredvid upphör aldrig att förvåna mig. Det känns ju som om man borde vara vid medvetande men tydligen förflyttas kroppen utan att hjärnan är påslagen på nätterna.
SvaraRaderaDet är ett mycket spännande fenomen det här walking dead modet. I det här fallet får det ändå betraktas som lite av en vinst eftersom Klimpen är väldigt mysig att vakna bredvid.
SvaraRadera