Nya rutiner och en foglig lite tjej

Kolik har sabbat mina knän! En hård beskyllning kan tyckas men eftersom vår lilla älskling plågades svårt av sin mage de första månaderna och inte kom till ro på annat sätt än till taktfast gungande har det i alla fall varit en bidragande orsak till varför articulation genus krånglar. När klimpen nu väger närmare 11kg har gungandet blivit en börda och vi har insett att det inte kommer funka så länge till. I Tisdags kväll gav jag henne för första gången vällingen i spjälsängen och efter många envisa försök att sätta sig upp efter flaskan var slut gav hon upp och somnade med en djup suck. Dagen därpå gjorde jag ett nytt försök vi fm sömnen som efter 45 minuters arg gråt resulterade i en sovande bebis. 20 minuter senare vaknade hon och vi fick börja om från början igen. Kvällarna har faktiskt funkat sedan dess men på dagarna gungar vi vidare, det är ju trots allt väldigt mysigt med en liten klimp som klamrar sig fast runt halsen och gosar in ansiktet i ens axel.

I förrgår fick jag lite kvalitetstid för mig själv och spenderade den på Österlen i vattnet med ett par kompisar. Vågorna rullade in men byggdes lite för snabbt och brant för mig. Måste dessutom köpa ett par ordentliga skor, trodde tårna skulle gå av ett tag och var till slut tvungen att ge upp. Jävligt skönt dock att komma hemifrån lite, inser att jag värdesätter den tiden mycket mer nu än tidigare och även om inte surfen blev vad jag hade hoppats var bilresan värd besväret. 

Igår var flickvännen ute med ett par klasskompisar och åt men var ganska besviken på kvällen. När man kommer ut så sällan som vi gör nu bygger man upp nästan orimliga förväntningar på de gånger man faktiskt gör det och resulterar inte sällan i besvikelse. Både hon och jag är nog i behov av lite mer djupa diskussioner som ger något, ett behov av att prata av sig och faktiskt dela ett förtroende med någon, svårare med ytligt bekanta när samtalen mest handlar om jobb, skola och saker av mer ytlig natur.

Ett par vänner ska flytta till stockholm för att öppna ett bageri  i skärgården och detta har väckt nått hos oss. Jag har aldrig varit sugen på att slava på en och samma arbetsplats resten av mitt liv och vill gärna vara min egen herre, göra vad jag tycker är roligt och lägga upp min dag själv. Tjejen är likadan och vi har nu, mer på allvar än tidigare, börjat diskutera vad man faktiskt hade kunnat göra. Fastnade framför hem.net idag i timtal och kollade hus i Skåne och inser att det kanske inte är någon omöjlighet...om ett par år.


Klimpen har varit en liten ängel idag, busat för sig själv, varit jätte glad och kommer fram och kryper upp i knät emellanåt. Hon är värdens bästa!!

Lilla skvätt och kaffepimplaren

Efter havregrynsgröt med banan och lite vällingpulver till fröken och gröt, smörgås och te till far lekte vi loss ackompanjerade av Devendra Banhart. Klimpen dansar frenetiskt när hon gillar musik och har fått en egen spotifyspellista. När klockan blev 8 kliade ögonen och det var dags för fm sömn. Efter 2 min gungande i famnen sov hon så jag diskade, fixade och förberedde dagen och hann till och med sova en halv timme. När jag vaknade stod fröken i sängen och krafsade på tapeten med nått som lät som en nål men visade sig vara en väldigt vass nagel. Hon trivdes bra där med sitt krafsande så jag passade på att somna om och väcktes av flickvännen som pluggar hemma och hörde lekljud från sovrummet, kom in för att inspektera och fann mig sovandes. Jag kan ofta känna mig övervakad och kontrollerad, som att folk hela tiden ifrågasätter min lämplighet som förälder och kommer snabbt med förklaringar till varför jag gör som jag gör. “Jag sov inte djupt, hon trivdes bra för sig själv, har kollat till henne flera gånger, så länge hon inte klagar så är det ju inget problem… ”Min tolkning och mina snabba harranger av förklaringar grundar sig så klart i min egen osäkerhet men jag kan inte låta bli att irriteras på folk (även flickvännen) som påpekar det uppenbara.

Vi åt mellanmål och packade sen in oss i vår eminenta cykelkärra som förde oss till Folkets Park där L och hunden M mötte upp. Faster kom också med sin gyckel. Klimpen har mycket roligare med andra vuxna än med andra barn, vilket inte är så konstigt eftersom hon är så mycket mer mogen och vuxnare än de andra barnen… efter att ha inspekterar löv, kvistar, fimpar som snabbt försvann ur små nävar och fått matat hundarna med smörgåsrån styrde cykelkärran hem igen till lunch bestående av hemlagad (såklart) spagetti med köttfärssås och en lite banan dessert.

En röd barnstjärt behövde luftas och passade på att skvätta ner vardagsrumsgolvet så fort den förra skvätten torkats bort. Hon älskar när man böjer sig och torkar upp på golvet, skrattar så hon kiknar…bådar inte gott J.

Efter em sömnen har nu mamma pluggat klart och gett pappa lite ledigt för egna aktiviteter som densamma spenderar framför datorn med detta inlägg. Känner att dessa triviala saker måste komma ut av nån märklig anledning känns det fantastiskt att få delge den mest banala rutindetalj som om det vore nått unikt och väldigt spännande. Jag försöker hålla igen om mina dagliga sysslor när jag träffar kompisar eftersom jag vet hur tråkigt det är att lyssna på. Fördelen här är ju att det bara är att sluta läsa om du tröttnar, jag får aldrig reda på det och inte skulle jag ta illa upp heller, jag förstår till fullo. 

Strålande utsikter

Natten var fantastiskt lugn. Klimpen somnade kl 19 och sov sen oavbrutet till kl 06.55. Den enda som hade problem att sova var jag som hade en släng av söndagsångest vilket kan tyckas märkligt eftersom jag varken var bakis, skulle till jobbet/skolan eller hade så många andra måsten att gruva mig för. Har dock haft en ökad känsla av att jag måste göra nått vettigt med mitt liv den senaste tiden, som att jag bara står och stampar utan att nått händer. Utbildningen drar ut på tiden, vi har inga pengar och kan därför inte ens sätta upp kortsiktiga mål i form av en resa att se fram emot, dessutom börjar föräldraledigheten kännas allt mer isolerande. Har trots allt bara varit hemma en månad nu och har till viss del hållit mig undan öppna förskolan och andra sociala sammanhang för att få in rutiner och bli lite varm i kläderna innan jag ger mig ut i småbarnsdjungeln. Damen har dessutom varit sjuk i perioder och har därför inte varit välkommen på öppna förskolan. Börjar ändå känna mig redo för de sociala sammanhangen nu, mer än redo. Nu är det enda återstående problemet att vi ska tajma öppettiderna med sömnen…