Nya rutiner och en foglig lite tjej

Kolik har sabbat mina knän! En hård beskyllning kan tyckas men eftersom vår lilla älskling plågades svårt av sin mage de första månaderna och inte kom till ro på annat sätt än till taktfast gungande har det i alla fall varit en bidragande orsak till varför articulation genus krånglar. När klimpen nu väger närmare 11kg har gungandet blivit en börda och vi har insett att det inte kommer funka så länge till. I Tisdags kväll gav jag henne för första gången vällingen i spjälsängen och efter många envisa försök att sätta sig upp efter flaskan var slut gav hon upp och somnade med en djup suck. Dagen därpå gjorde jag ett nytt försök vi fm sömnen som efter 45 minuters arg gråt resulterade i en sovande bebis. 20 minuter senare vaknade hon och vi fick börja om från början igen. Kvällarna har faktiskt funkat sedan dess men på dagarna gungar vi vidare, det är ju trots allt väldigt mysigt med en liten klimp som klamrar sig fast runt halsen och gosar in ansiktet i ens axel.

I förrgår fick jag lite kvalitetstid för mig själv och spenderade den på Österlen i vattnet med ett par kompisar. Vågorna rullade in men byggdes lite för snabbt och brant för mig. Måste dessutom köpa ett par ordentliga skor, trodde tårna skulle gå av ett tag och var till slut tvungen att ge upp. Jävligt skönt dock att komma hemifrån lite, inser att jag värdesätter den tiden mycket mer nu än tidigare och även om inte surfen blev vad jag hade hoppats var bilresan värd besväret. 

Igår var flickvännen ute med ett par klasskompisar och åt men var ganska besviken på kvällen. När man kommer ut så sällan som vi gör nu bygger man upp nästan orimliga förväntningar på de gånger man faktiskt gör det och resulterar inte sällan i besvikelse. Både hon och jag är nog i behov av lite mer djupa diskussioner som ger något, ett behov av att prata av sig och faktiskt dela ett förtroende med någon, svårare med ytligt bekanta när samtalen mest handlar om jobb, skola och saker av mer ytlig natur.

Ett par vänner ska flytta till stockholm för att öppna ett bageri  i skärgården och detta har väckt nått hos oss. Jag har aldrig varit sugen på att slava på en och samma arbetsplats resten av mitt liv och vill gärna vara min egen herre, göra vad jag tycker är roligt och lägga upp min dag själv. Tjejen är likadan och vi har nu, mer på allvar än tidigare, börjat diskutera vad man faktiskt hade kunnat göra. Fastnade framför hem.net idag i timtal och kollade hus i Skåne och inser att det kanske inte är någon omöjlighet...om ett par år.


Klimpen har varit en liten ängel idag, busat för sig själv, varit jätte glad och kommer fram och kryper upp i knät emellanåt. Hon är värdens bästa!!