Det verkar som att Klimpen har börjat smaka lite på sin syster. Efter ett klagoskrik från Liten som nådde grannen tre trappor upp och den oskyldiga kommentaren "äscha" (ett mångtydigt utryck som betyder allt från "ledsen" och "Elsie" till nu misstänkta "äta") från en närgången syster misstänker vi att vi har närt en kannibal vid vårt (läs H.Ä.S.) bröst. Nu är det punktmarkering som gäller!
Hemtentan lämnades in två minuter innan inlämningsmappen stängde och jag firade min medelmåtta med att ta en öl på den lokala pizzerian. Nu ska vi äta fiskpinnar och titta på vita huset och inte tänka på någonting ett tag.
Det finns mycket att beklaga sig över för tillfället men tiden räcker inte till, och det var väl mest det jag hade kunnat beklaga mig över iaf. Så ursäkta mig Mick, men du var med alla säkerhet inte student och tvåbarnsfar när du sjöng den här låten. Bra är den i alla fall!
Har nu kommit fram till att den bästa bekräftelsen är att höra sin dotter ropa PAPPA i sömnen, svårt att toppa det (även om kommentarer på bloggen också är jävligt uppiggande).
Medan jag skriver hemtenta och fokuserar på att inte göra annat så kan jag rekommendera lite läsning, om ni inte har nått bättre för er dvs...
Eftersom jag under semestern utkämpat ett tvåfrontskrig mot dels illvilliga bönder som vägrat upplåta sin mark åt moderna 4g-master och uttjänta laptopbatterier är det inte mitt fel att bloggen halvdog under Augusti. Jag lägger hela skulden på Bondepartiet! Den där Mauderniseringen av Sverige blev det inte så mycket med...tur (fast mer skicklighet) att jag inte röstade på er!
Det betyder däremot inte att ni slipper ta del av berättelser från den svenska vägkanten. Nejdå! Vid speciella tillfällen tänker jag kasta åt er ett saftigt reseminne under resandetemat "Begrav mig stående".
Men just nu är jag för upptagen för att sitta här och minnas. I akademins korridorer ges varken tid åt att umgås med sina nyfödda barn eller sitta och tänka på forna tider (såvida det inte har med sumerer, babylonier eller egyptier att göra).
Klimpen gör dock framsteg. Idag ville hon knappt gå till dagis eftersom hon var så upptagen med att klappa sin lillasyster på sin kala hjässa, mycket mycket försiktigt. Liten försöker i sin tur få tag på Klimpens fingrar i tron om att det går att mjölka dom på ett par droppar mat. Mycket underhållande!!
I tisdags fick familjen en ny medlem. Nu kanske den trogne läsaren misstänker att Klimpen har adopterat en silverfisk eller en luden liten dammråtta och det hade inte varit nån dålig gissning men så är inte fallet. "Liten" gjorde sin entré i tisdags morse under blodiga och dramatiska former. Ett halvt kilo lättare än sin syster men betydligt snabbare. Klimpen har fått en lillasyster och tre har blivit fyra.
Nu kanske du tycker att det är lite märkligt att jag inte har nämnt nått om detta. En läsare med matematiska färdigheter räknar snabbt ut att jag borde varit medveten om den förestående nedkomsten ett tag och visst, det har du alldeles rätt i. Först tänkte jag komma med det stora avslöjandet vid den magiska 12-veckorspassagen men väl där befann jag mig i nån sorts skrivkramp och fick inte riktigt ihop hur sjukt glad jag var över att bli pappa igen så jag bestämde mig för att vänta på barn och inspiration. Nu kom hon ju i tisdags och tydligen hade hon med sig lite inspiration för nu sitter jag ju här igen.
Jag kommer med stor sannolikhet få tillfälle att återkomma till Liten och hennes progressioner men tänkte bara nämna lite hur Klimpen har hanterat det hela.
Klimpen är vid det här laget en ganska talför liten dam med mycket bestämda åsikter om sakernas tillstånd. Eftersom jag och Högt-ärad-sambo under åren arbetat upp ett visst förstånd har vi pedagogiskt och inte helt utan viss finess förklarat för liten Klimp att hon ska få ett syskon. Att hennes värld, detta till trots, fullständigt kastats omkull var ändå ganska förutsägbart. Liten har vid det här laget en ganska väl utvecklad tinnitus och uppfattar troligen världen som en tämligen skrikig plats. Klimpen tycker emellertid mycket om sin syster (i perioder) och försöker överösa henne med snoriga, hälsovådliga pussar.
H.Ä.S. mår också bra, efter omständigheterna. Hon oroar sig lite över att tappa sitt innanmäte när hon nyser, sitter inte helt bekvämt men tycker att taxi till sjukhuset för återbesök är jävligt onödigt.
