lördag 24 september 2011

Abu El Banat

I tisdags fick familjen en ny medlem. Nu kanske den trogne läsaren misstänker att Klimpen har adopterat en silverfisk eller en luden liten dammråtta och det hade inte varit nån dålig gissning men så är inte fallet. "Liten" gjorde sin entré i tisdags morse under blodiga och dramatiska former. Ett halvt kilo lättare än sin syster men betydligt snabbare. Klimpen har fått en lillasyster och tre har blivit fyra.

Nu kanske du tycker att det är lite märkligt att jag inte har nämnt nått om detta. En läsare med matematiska färdigheter räknar snabbt ut att jag borde varit medveten om den förestående nedkomsten ett tag och visst, det har du alldeles rätt i. Först tänkte jag komma med det stora avslöjandet vid den magiska 12-veckorspassagen men väl där befann jag mig i nån sorts skrivkramp och fick inte riktigt ihop hur sjukt glad jag var över att bli pappa igen så jag bestämde mig för att vänta på barn och inspiration. Nu kom hon ju i tisdags och tydligen hade hon med sig lite inspiration för nu sitter jag ju här igen.

Jag kommer med stor sannolikhet få tillfälle att återkomma till Liten och hennes progressioner men tänkte bara nämna lite hur Klimpen har hanterat det hela. 

Klimpen är vid det här laget en ganska talför liten dam med mycket bestämda åsikter om sakernas tillstånd. Eftersom jag och Högt-ärad-sambo under åren arbetat upp ett visst förstånd har vi pedagogiskt och inte helt utan viss finess förklarat för liten Klimp att hon ska få ett syskon. Att hennes värld, detta till trots, fullständigt kastats omkull var ändå ganska förutsägbart. Liten har vid det här laget en ganska väl utvecklad tinnitus och uppfattar troligen världen som en tämligen skrikig plats. Klimpen tycker emellertid mycket om sin syster (i perioder) och försöker överösa henne med snoriga, hälsovådliga pussar.

H.Ä.S. mår också bra, efter omständigheterna. Hon oroar sig lite över att tappa sitt innanmäte när hon nyser, sitter inte helt bekvämt men tycker att taxi till sjukhuset för återbesök är jävligt onödigt.

Kaos är granne med gud!

6 kommentarer:

  1. Grattis till er allihop! och välkommen tillbaka till blogglivet. Husbilssemester har fått en ny betydelse..

    SvaraRadera
  2. Stort grattis hela familjen från mig, Tony och Matilda! Vi vill höra allt! Tony ringer under morgondagen! Kramar från oss

    SvaraRadera
  3. Grattis! Roligt att du skriver igen./Tekrånglat

    SvaraRadera
  4. Härligt!! Grattis. Klimpen vänjer sig nog så småningom! :)

    SvaraRadera
  5. Tack Yllet! Det verkar redan som att Liten har accepterats av sin syster. Det första Klimpen sa i morse medan hon bankade mig i huvudet med sin nalle var Bebis, bebis, bebis. Såvida inte mitt huvud var en föreställning av bebisen som skulle tillintetgöras. Nu finns det dock mycket få likheter mellan mitt huvud och bebisens...även om vi båda har ganska mycket ansiktshår och rynkor...

    SvaraRadera