Eftersom jag under semestern utkämpat ett tvåfrontskrig mot dels illvilliga bönder som vägrat upplåta sin mark åt moderna 4g-master och uttjänta laptopbatterier är det inte mitt fel att bloggen halvdog under Augusti. Jag lägger hela skulden på Bondepartiet! Den där Mauderniseringen av Sverige blev det inte så mycket med...tur (fast mer skicklighet) att jag inte röstade på er!
Det betyder däremot inte att ni slipper ta del av berättelser från den svenska vägkanten. Nejdå! Vid speciella tillfällen tänker jag kasta åt er ett saftigt reseminne under resandetemat "Begrav mig stående".
Men just nu är jag för upptagen för att sitta här och minnas. I akademins korridorer ges varken tid åt att umgås med sina nyfödda barn eller sitta och tänka på forna tider (såvida det inte har med sumerer, babylonier eller egyptier att göra).
Klimpen gör dock framsteg. Idag ville hon knappt gå till dagis eftersom hon var så upptagen med att klappa sin lillasyster på sin kala hjässa, mycket mycket försiktigt. Liten försöker i sin tur få tag på Klimpens fingrar i tron om att det går att mjölka dom på ett par droppar mat. Mycket underhållande!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar