onsdag 13 juli 2011

Arrogans som klassmarkör

Av anledningar som är för komplicerade att gå in närmare på befann jag mig igår på Netto i en grannkommun till staden där jag bor för att inhandla stora mängder choklad. Man behöver inte vara Donald Draper för att förstå varför man även här valt att placera godishyllan alldeles intill kassorna, vilket jag i detta fallet var ganska tacksam för då jag fick ta del av ett mycket intressant meningsutbyte vid betalstationen.

En mycket arg, men prydlig, medelålders kvinna gick bärsärk och skrek högt att butikens kassar var undermåliga och att servicen var under all kritik. Hon slet och rev med sina varor och jag var troligen inte den enda som förvånades över att plastkassen ändå klarade av den långt ifrån försiktiga hanteringen. Kvinnan stormade ut och lämnade ett mycket häpet 17årigt kassabiträde bakom sig. Jag log vänligt som för att kompensera för mina medkunders tillkortakommanden och tackade så mycket för växeln och tackade för kvittot. Tack tack! När jag packade ner choklad utspelade sig snart ytterligare en scen bakom mig. Mannen som står bakom mig i kön har inte lagt ut den där markören som berättar för kassapersonalen att han inte tänker betala för något mer än just sina varor och detta leder till att den förskrämda 17åringen på andra sidan bandet fortsätter att läsa in varor. Kvinnan, på tur efter mannen, vars lågprisvaror nu riskerar att hamna på fel kvitto blir vansinnig och skriker "Nej du! Det där är mina grejer, dom ska jag ha!" hon blänger argsinnt på 17-åringen. Ok, i det här läget, vad tror den seglingsklädda kvinnan håller på att hända? Tror hon att mannen framför försöker stjäla varorna som hon ännu inte betalat för eller misstänker hon att den stackars gymnasieeleven har nån skeem på gång och tänker ta betalt flera gånger för kaffebrödet som kvinnan har tänkt frossa på under seglingsturen. Grannkommunen är inte precis Moskva under varubristens 90-tal, det finns varor till alla så att det räcker och blir över till containern också. Jag kände plötslig att jag inte skulle kunna hålla mig utanför den här konflikten om hon sa något mer, vilket hon som tur var inte heller gjorde.

Vad fan är det för fel på folk? Kan dom inte stå för att dom handlar på den danska hundaffären istället för den lite finare ICAbutiken utan att måsta berätta för alla på butiken, inklusive barnarbetarna som garanterar de låga priserna, hur DÅLIGT de tycker det är. Majoriteten av kunderna verkar se sambandet mellan låga priser, dålig service, och frånvaron av röda mattor. Kassarna håller dock måttet!

Grannkommunen består till stor del av sådana villa-områden som jag är allergisk mot.



Läs även andra bloggares åsikter om ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar