Ja, det har varit tyst ett tag men nu är jag tillbaka i civilisationen igen. Jag har varken hunnit eller haft möjlighet att skriva, även om jag stundvis varit sugen och definitivt inte saknat inspiration. Vi startade vår tvåveckorssemester med ett besök hos Klimpens farmor och farfar. Jag och högt-ärad-sambo (H.Ä.S.) fick sovmorgon varje dag eftersom morgonpigg farfar tog hand om lika morgonpigg Klimp. Man skulle ju kunna tro att all denna barnledighet skulle generera bloggposter som semestrar genererar hål i plånboken men jag har varit fullt upptagen med att svara på frågor från min mor. Hon tenderar att tjata hål i huvudet på en och eftersom jag inte gillar tjat har all min energi gått åt till att tygla min irritation och smälta all mat hon fyllt våra magar och de förväntade hålen i plånboken med.
Vi har fastnat i hemnet-träsket jag och h.ä.s. Efter att i en vecka bott i en väl tilltagen villa med trädgård, trädäck och inglasade uterum börjar vi inse att stukaturlägenheter i stan utan hiss och balkong saknar mycket av det som förenklar familjelivet. Bara det att kunna släppa loss överenergiska barn på en gräsmatta, utan att behöva korsa stora vägar och klättra i trappor är helt sjukt underskattat. Nu kommer ju inte vi ha råd med ett hus på många år men det är väl ok att drömma. Problemet är att jag inte gillar villaområden, jag har svårt för likriktningen där alla hus slagits upp under samma tidsperiod efter identiska ritningar, vill inte behöva språka med grannen så fort man visar sig i trädgården och att behöva klippa gräsmattan för att inte grannen på andra sidan ska klaga. Jag vill egentligen bo på landet i ett gammalt hus med en lada, stora trädgårdsland med närhet till en sjö - i stan med närhet till kultur, barer och likatänkande... En praktisk, billig lägenhet i stan och ett sommarhus max en timme bort hade varit perfekt och mer realistiskt för vår ekonomi...vi drömmer vidare och se var vi hamnar.
Efter en vecka i gnällbältet åkte vi vidare mot trakterna runt Ullared där H.Ä.Ss släkt har ett sommarhus, perfekt lämpat för midsommar och firandet av hennes mormors 80-årsdag. Vid det här laget började alla förutom Klimpen få nog av släkt och det kändes helt fantastiskt att få åka hem till lägenheten och stan igen. På vägen hem stannade vi till vid Gekås i Ullared. Jag vet inte riktigt om jag ska ge mig in på att beskriva detta stopp eftersom mina cynismer inte räcker till för att beskriva helvete på jorden. Här finns allt jag hatar, samlat på en och samma plats. Man skulle lätt kunna tro att hela kommunen bedrivs som en dagligverksamhet för förståndshandikappade vilket fungerar bra som en presentation av majoriteten av kunderna. Vi mötte fem olika personer beväpnade med filmkameror som (helt utan ironier) dokumenterade semesterns höjdpunkt. Klimpen fick panik ungefär samtidigt som jag och gallskrek i tio minuter när vi plötsligt omgavs av smålänningar med armbågar vassa som machetes som högg sig igenom den redan ogenomträngliga djungeln av trailerpark-svenskar med bankkonton fulla av SMS-lån. Klimpen lugnade ner sig först när vi var tillbaka i bilen och hon slapp se eländet mer. Hon somnade av utmattning innan jag hunnit dra upp kopplingen (åter kommer snart till detta) och backat ut från parkeringen. Jag har inte sett mer än fem minuter av realityserien med samma namn som orten eftersom jag äcklats till den grad att jag knappt kunnat handla på Lidl eller Netto på flera veckor efteråt och jag känner nu att jag själv besudlats på något sätt och ville länge bara ställa mig i duschen och och gnugga mig blodig.
Efter mycket strul med biljäveln gick den igenom besiktningen strax innan semestern men när vi började närma oss resans första mål började kopplingspedalen kärva och ville inte riktigt återvända till normalläge efter växling. Det blir snabbt opraktiskt, framförallt i stadskörning eftersom jag var tvungen att dra upp pedaljäveln från golvet där den envist sög sig fast. På hemresan löste jag det med ett snöre runt pedalen. Bilen närmar sig pensionen med stormsteg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar