Det är lätt att glömma hur viktigt det är att få komma ut bland folk, tillsammans, ibland. Hur less man kan bli på varandra när man bara diskuterar praktiska ting och inte riktigt orkar ta sig tid att hitta på något speciellt emellanåt. Ikväll fixade vi därför barnvakt och gick och såg Damien Jurado spela på vår lokala dansrestaurang. Han spelade på samma ställe för några år sedan och då var vi också där, barnlösa den gången. Förbandet...eller förmannen I'm Kingfisher var också riktigt bra. Jag märker dock att mitt tålamod inte är vad det en gång varit och jag orkar inte med alla dom där tråkiga låtarna som fyller ut skivorna längre. Därför var det ganska skönt att få sätta sig ner och klaga lite tillsammans i ett mörkt hörn när det blev för mycket. Kvällen var dock jävligt trevlig och vi var väldigt trötta när vi kom hem till en uppenbart FULL barnvakt. Good feeling gone!! Som tur var sov Klimpen gott men urvalet av potentiella barnvakter krympte plötsligt.
Läs även andra bloggares åsikter om Klimpen, Musik, Damien Jurado, Barnvakt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar