Bränd hud och en doft av skam

För en tid sedan satt jag i godan ro med min kära dator och en kopp skånerost på stadens bibliotek och hängav mig åt mina försummade studier. Plötsligt upptäckte jag att dator saknade kontakt med eluttaget i väggen och endast förlitade sig till den mycket lilla reserv som lagrats i det ineffektiva batteri. Jag började genast felsöka sladden och hittade snart orsaken till problemet, ett glapp. Jag böjde och vred och fann snart att om sladden vinklades på ett visst sätt så....plötsligt faller jag nästan av stolen och befinner mig mycket konfunderad i ett litet doftmoln av bränd hud. Jag upptäcker att det ryker från glappet i sladden och från min tumme som nu släppt på det applicerade trycket. Det var uppenbarligen inte en snilleblixt utan snarare Tors hammare som straffat mig för min enfald. Jag fällde snabbt ihop dator, försökte få håret att lägga sig så gott det gick mot huvudet, gjorde en smidig och stilla sorti och lämnade en svag doft av bränd hud och skam bakom mig.

Dator, och i förlängningen även denna blogg, är nu i stort behov av en billig laddare. Så, om du känner till nån bra sida där en sådan beställning kan göras är du mycket välkomna att kommentera!

Detta är alltså min ursäkt för att jag försummat dig den senaste tiden, kära blogg. Jag hoppas att jag inom kort kommer kunna gottgöra dig.

Min förhoppning är dock att denna elektrokonvulsiva behandling verkar preventivt mot eventuella vårdepressioner.   

Läs även andra bloggares åsikter om Dator, Biblioteket, Elektrokonvulsiv behandling