Satt på biblioteket och läste i godan ro (i studiesyfte, inget jävla nöjesläsande här inte) när telefonen plötsligt vibrerade ilsket i fickan. Eftersom jag var omgiven av fascistiskt ljudkänsliga plugghästar, förmodligen blivande ingenjörer (no offence), visade jag hänsyn och gömde mig bakom en bokhylla innan jag svarade den okända uppringaren.
Det visade sig att semestermötet på jobbet var klockan tre och inte klockan fem som jag trodde. Jag slängde mig på min växellösa cykel och trampade som en galning i 20 minuter, lyssnade på planering som inte berörde mig i 15 minuter och cyklade sedan tillbaka till biblioteket. En timme senare satt jag på biblioteket igen, mycket svettig och mycket ofokuserad med en känsla av att min tillvaro är ett ostrukturerat kaos. Så jag stämmer in i Sverkers ständiga fråga, "Ska det vara så?" och undrar samtidigt vem jag ska skylla på? Det är ju INTE mitt fel, jag hade ju skrivit att det var klockan fem i kalendern!
Varför blir det alltid såhär?
För svar på din fråga hänvisar jag till mitt tisdagsinlägg av den 5 april ;-)
SvaraRaderaIbland kan man ha tur så det är åt andra hållet också, eller hur man nu ska säga. Hade besök av Trygg-Hansa igår som lyckats bjuda in sig själva för att diskutera våra försäkringar.
SvaraRaderaHalv sex ringde handläggaren och undrade om vi möjligen kunde ta mötet tidigare än klockan sju. Vaddå? sa jag. Du skulle ju komma klockan sex för att pricka Bolibompa istället för att komma klockan sju, dvs strax före läggdags! Har ni ingen koll på era tider?
Hon kom klockan sex istället, men sedan fick min tankspriddhet bekänna färg - - vi hade visst bokat in klockan sju egentligen. Det var tom inskrivet i almanackan..
Oavsett tid hit eller dit. Möten är ju generellt trista, så det är ju inte hela världen att missa dem.
Ni har båda en poäng! Fördelen, när man inte äger en smarphone (eller en fungerande laptop heller för den delen), är ju att man då alltid har just det att skylla på när man missar mötet och fyller sin tillvaro med meningsfulla saker istället...som att blogga tex...
SvaraRadera