Handskar är ett jävla otyg! Jaja de är ju bra att de finns när det är kallt ute så man slipper tappa fingrarna men de är förjävla jobbiga när de försvinner, blir blöta och bara allmänt sitter på handen och förhindrar alla finmotoriska småjobb som händerna annars kan användas till. Klimpen håller i alla fall med mig. Hon hatar sina handskar. Under vintern har hennes förbittring utvecklats till en, vad som på latin brukar kallas för, "abominor manus vestitus" - avsky för handbeklädnad. Detta ställer till med problem eftersom hon med resoluta tag drar handskarna av händerna och sedan förvånas över att händerna blir kalla. Då sträcker hon upp handskarna mot mig och ser uppfordrande på mig och gnäller som om "hur kan du vara så dum att du låter mig ta av mig handskarna när det är så här kallt ute, nu fryser jag ju". Jag ger mig genast i kast med att trä handskarna över de små händerna med fingrar som spretar åt alla tänkbara och otänkbara håll varpå Klimpen minuterna senare genomför samma avklädningsmanöver och ger mig en arg blick. "Nu blev det så där igen...vad är du för en pappa egentligen?"
Idag har jag sluppit blickarna eftersom Klimpen inte frusit om sina bara händer. Skönt för samvetet och skönt för Klimpens händer!
Läs även andra bloggares åsikter om Klimpen, Vår
Skönt att vi inte är ensamma om problemet ;-)
SvaraRaderaNär vi är i lekparken vägrar sonen bära sina vantar samtidigt som de andra småttingarna där vi bor är väldigt prudentligt påklädda av sina hunterstövelförsedda föräldrar. Sonen är i alla fall väldigt tålig och går omkring med sina frusna fingrar utan ett pip till klagan. Det är först när man sätter honom i vagnen som man kan trä de införskaffade extrastora vantarna över hans röda händer.
Jag fattar inte hur dom där FamiljeLivs föräldrarna lyckas med att få kläderna att sitta kvar. Saknar deras barn totalt den där egna viljan som barn till föräldrar med mer praktiska än trendriktiga skodon uppenbarligen utrustats med eller syr deras föräldrar fast kläderna direkt på kroppen.
SvaraRadera