Det händer ofta att folk kommer fram till Klimpen och börjar prata. Det blir ju lätt så när hon sitter och vinkar och hälsar på folk. Problemet uppstår när de förväntar sig svar på sina frågor om hur gammal hon är, vad hon heter och annat man frågar barn om. Det förväntas i dylika situationer att föräldern talar för sitt barn vilket kan vara tröttsamt i längden.
Idag stod vi i kön på Clas Olsson och blev plötsligt omkörda av en tant som plötsligt uppenbarade sig från ingenstans, en fantastisk köträngare. Hon såg på mig och log överseende för att jag förvånades över hennes smitarelegans. Sen såg hon på Klimpen och började genast prata med henne. "Jaha här står ni och köar...hur gammal kan en sån här liten dam vara då...vad heter du?" Klimpen blängde oblygt och skeptiskt på tanten och höll inne med sitt svar. Jag kände inget större behov av att tala för henne. Tanten blir sur på Klimpen, eller kanske på mig för att jag inte fyllde i utan lät henne stå där och pratade med ett barn som uppenbarligen inte kunde tala för sig. "Nähä, om du inte tänker svara så vill jag inte prata med dig heller". Sedan vände hon sig om. Jag gjorde som Klimpen och fortsatte att hålla min käft, ord kände plötsligt väldigt överflödiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar