Såg att Pappaband igår skrev ett inlägg om Y-barn och deras tendens att hamna i klammeri med lagen. En myt skulle man ju kunna tro men enligt tidningen Malmö/Lund City är det inte en helt ogrundad fördom. Jag tror att artikeln är från den 27/11-2010.
Man gör nog bäst i att passa sig för de som kammoflerat sina y-ändelser med ett lite finare -ie också, hur finpolerade och oskyldiga de än ser ut.
Då jag har svårt att föreställa mig en Ronny Hamilton eller en Conny Bonnier förutsätter jag att bourgeoisien väljer andra namn till sina grabbar vilket lämnar dessa, lite mer olycksdrabbade, till plebejernas söner. Jo, jag tror nog att ett klassperspektiv skulle kunna vara på sin plats här!
Läs även andra bloggares åsikter om Y-namn
Förr i tiden, när länsbokstaven var en del av bilens registreringsskylt, kallades vi som kom från Y-län för "klyktattare" :)
SvaraRaderaVarifrån kommer alla dessa fördommar om bokstaven Y?
"Vad kan man inte få ut av bokstaven Y. Resultatet av skarpsinniga 1500-talsforskares spekulationer var ungefär detta. Y-et var av Gud menat som en symbol för människolivet. Om man betraktar bokstaven nedifrån och uppåt ser man först en kort, relativt böjd stapel. Den representerar barndomens omedvetenhet och oskuld, den tid då människan ännu vilar i Guds sköte och ej lärt sig skilja mellan ont och gott. Det är det paradisiska tillståndet innan ormen frestade Eva med äpplet på kunskapens träd. Men en bit upp på stapeln kommer en skiljeväg. Stapeln till vänster är på de flesta Y-typer tjock och kort. Det är den breda vägen som varje människa en gång står inför. Över krogar och skökohus, genom danspalats och modeskrädderier går den lättsinnets och lastens jämna och lättframkomliga allfarväg, som synes den unge med livets alla lyckomöjligheter framför sig så inbjudande. Men lägg märke till, sade de gamla moralisterna och höjde pekfingret mot tidens flitigt risade skolbarn, lägg märke till hur kort denna väg är. Rätt som det är stupar vägen end i en avgrund, kindens rosor vissnar, vinet smakar inte mer, kläderna går i trasor och som ett eländigt vrak störtar den olycklige, som nyss rosig och blommande stor i livets inkörsport, ned i det brinnande helvetet."
SvaraRaderaUr Dagbok av Olof Lagercrantz