lördag 5 mars 2011

You can never hold back spring



Idag vaknade jag med ett leende på läpparna och en solstråle i ögat. Solstrålen fick snart sällskap av ett finger tillhörande min morgonpigga dotter. Jag var ute och drack ett par finstämda öl i gott sällskap under gårdagskvällen och fick därför tillbringa natten i ensam exil i arbetsrummet. Enligt uppgift uppstår ett märkligt ljud när jag i berusat tillstånd suger i mig den luft familjen delar i sovrummet om natten. Det jag sedan återbördar till den gemensamma luftresursen doftar enligt samma uppgifter svagt av irländsk tång och öl vilket inte uppskattas av min sambo. Visst kan det ses som ett straff att ensam spendera dygnets mörka timmar i arbetsrummet men samtidigt är det ganska skönt att slippa vakna och göra benböj en gång i timmen. Jag fick dessutom sovmorgon...kan inte med ord beskriva hur nöjd min kropp är idag. Bakfyllan håller sig dessutom borta. Jag befinner mig i extas! Högt-ärad-sambo har besök från den kungliga huvudstaden i helgen och tänkte därför spendera dagen i stadens butiker och tog Klimpen med sig. Jaha tänkte jag, vad ska jag nu hitta på, återigen övergiven och lämnad ensam att möta dagen. I ett rus av välmående och i visshet om att inget kunde förstöra dagen packade jag min väska, grenslade min cykel och rullade sakta mot stadens bibliotek med ett stort utvilat leende på min läppar, artigt vinkande till min medmänniskor.

Jag minns när jag som liten pojk i den anrika staden i mellansverige följde med min far till stadens litterära tempel. Det var stor upplevelse som fulländades i den lilla kafeterian där man till självkostnadspris kunde inhandla kaffe, hallonsoda och chokladboll till självkostnadspris. Det har förändrats över tid, priserna alltså. Antingen har självkostnaden stigit eller så är det nån som skor sig på oss läsare. Jaja, jag köpte en kopp kaffe av den klämkäcke mannen i kassan och betalade 19 kronors kaffet med en tjuga.
-Då får du en MILJON tillbaka av mig! säger han och ler finurligt.
Normalt brukar jag störa mig på denna kommentar som denna harmynte man utdelar till alla kafébesökare men idag gjorde det inte så mycket.
-Ja tack då, den ska jag investera väl. Mumlade jag lite tyst för mig själv och hittade en trevlig plats med utsikt över parken utanför.

Tanken med mitt besök var att finna inspiration till att ta tag i en uppsats i historia som ligger och släpar efter mig och begränsar mig i mina fortsatta studier. Den har växt till en böld på mitt studiesamvete och luktar vid det här laget ganska illa. Inspirationen till att ta tag i uppsatsen har inte kommit än men jag väntar tålmodigt. Under tiden njuter jag av utsikten och Tom Waits som sjunger för mig från mitt nyskapade Spotifykonto.

Hoppas att din Lördag också är till belåtenhet. Annars får du gärna beklaga dig, det brukar alltid hjälpa lite!

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar