I förra veckan skedde något spektakulärt som fick både mig och min pappakollega tillika granne att höja på våra trötta ögonbryn. Våra barn som tidigare mest varit intresserade av att stjäla varandras leksaker, slå varandra i huvudet med böcker och titta på när den andra utforskat diverse tingestar med munnen började igår helt sonika hjälpas åt med att trä ringar över en pinne. B gav en ring till Klimpen som med en fantastisk precision la ringen över pinnen och vände sig om till den något långsammare B i väntan på nästa ring som han då plockade upp ur en hink och vackert sträckte över. En milstolpe har passerats!
Läs även andra bloggares åsikter om Klimpen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar