Simple Pleasure

Idag kom våren till Malmö. Solen har skinit och det har spänt lite angenämt i kinderna. Vi har besök, igen, och har ätit medelmåttig hotellfrukost, promenerat i paradparken och jag har suttit och blundat mot solen på en parkbänk. Klimpen har roat sig kungligt och solat sig i all uppmärksamhet hon fått. Rätt åt henne! Hon sov till kl 8 idag så det kan jag tycka att hon förtjänar. Sen skrek hon i 30 minuter eftersom  moster tog tillbaka telefonen hon tillfälligt lånat ut. Rätt åt moster! Man ger inte bort en telefon till en 16 månader för att kräva tillbaka den 5minuter senare. Jag roade mig med att iaktta hur sällskapet blev allt mer stressat ju starkare Klimpen skrek och hur de tvekade mer och mer i sina grimaser och bebisljud. I liknande situationer ger jag aldrig Klimpen några alternativ, jag går snabbt med vagnen och ger inte efter för skrikandet som nästan alltid ger sig ganska snabbt. Det är något med osäkerhet och tvekan som Klimpen kan lukta sig till och hon utnyttjar det till max. Hon är en mästare på att se svagheter och hon vet redan hur hon bäst exploaterar dem.

Jag hittade en ursäkt för att gå i förväg och lämnade larm och osäkerhet bakom mig för en sväng till butiken. Sen åt vi Shawarma med en rödgråten Klimp som inte gett upp förrän hon blivit buren. Klimpen åt Mussakka.

Nu sover Klimpen och jag lyssnar på Tindersticks och njuter av min ensamhet i den soliga  lägenheten. 

Läs även andra bloggares åsikter om Vår, Musik, Tindersticks