Ursut

Klimpen har under de senaste dagarna gjort sig förtjänt av ett nytt smeknamn och lämpligt nog hade jag ett på lager. Det prydde under min barndom en kompis lillebror och är väl på sätt och vis en produkt av sin tid. På 80-talet hade vi ju ett par kändisförbrytare i landet. Clark Olofsson var väl kanske en av de mer populära och framstod i vart fall mina ögon som lite av en Robin Hood karaktär där han prydde kiosken med sitt bildfagra ansikte. Jag har faktiskt träffat mannen  i fråga (utan rånarluva) och kan intyga att han är en tämligen karismatisk ovän av ordningen. En annan kioskprydare var Ioan Ursut, även han av media framställd som en tämligen sympatisk herre som egentligen bara hade den egenheten att han inte tyckte om fängelser (utöver att han ibland sköt poliser då). Han drog så fort han fick chansen och det är här min barndomskompis bror kommer in i bilden. Han drog så fort han fick chansen, klättrade över staketet och sprang till skogs. Idag har Klimpen fått den stora äran att föra detta namn vidare. Så fort jag vänt mig om har hon sprungit så snabbt hennes små ben kan bära henne utan att se sig om.

Imorgon ska vi gå till djuraffären och köpa ett koppel, fotbojor finns förhoppningsvis inte i hennes storlek. Får vi nån mandatperiod till med de "nya arbetarpartierna" så kanske de hinner ändra på saken.

Läs även andra bloggares åsikter om Klimpen, Ursut, Kändisförbrytare, Clark Olofsson