Pappaledigheten är här och naturligtvis sammanföll den med Litens vattkoppor. Nätterna har varit ett helvete de senaste dagarna. Hon vibrerar i kliattacker och plågas ngt fruktansvärt. Vi har köpt nån spray och har fått Tavegyl mot klådan men det biter inte riktigt på vår prickiga dotter. På dagarna verkar det vara lättare att stå ut, det är klart värst när hon (och jag) ska sova.
En annan som har lite problem med sömnen är Klimpen. Eftersom Liten är satt i karantän fick Klimpen sällskap av faster som tog med henne på promenad och glass. Efter maten var det dags för dagens stora utmaning, att få Klimpen att sova. Det momentet har varit en ständig kamp för H.Ä.S. och dagispersonalen i det senaste och jag har gruvat mig länge. Hon slår kullerbyttor, busar med sig själv och har dramatiska psykbryt. Allt för att man ska sitta intill och klappa på huvudet tills hon somnar. Problemet är att lillasyster inte nöjer sig med att sitta tyst bredvid och därmed stör hela läggningsprocessen. Det är därför ett måste att Klimpen somnar själv och att jag sitter utanför dörren med lillasyster. Efter en timmes dribblande och testande somnade hon dock och jag har därmed vunnit den första stora kampen! 1-0 Pappa.
Det har visat sig att vi har ett landslag som spelar fotboll och ikväll ska dom möta ett annat land för att se vem som är bäst. Om det är nån som intresserar sig för dylika aktiviteter kan det kanske vara nått för er...jag håller mig till Carl-Johan Vallgrens Havsmannen och Treme som jag och H.Ä.S. kollar på för tillfället. Jag har sett den en gång tidigare men ger den med glädje några timmar till av mitt liv. Jag menar, går det att se klippen nedan utan att det börjat klia i ögonen efter lite mer Treme?! Don´t think so!!!! John Goodman när han är som bäst!! Utöver Treme laddar jag inför Tour de France. Någon av er kanske minns ett uppvaknat cykelintresse för en längre tid sedan och intresset har hållit i sig. Jag har signat upp mig för att cykla den danska motsvarigheten till Vätternrundan och ligger i hårdträning inför detta berg av ångest. För att ge det hela lite perspektiv tittar jag på gamla bergsetapper av Tour de France och känner att jag nog inte har så mycket klaga över egentligen. Nåja, klagar gör jag i alla fall men det finns ju alltid dom som har det värre och det är ju skönt att veta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar