Kände igår en antydan till muskelknut mellan skuldebladen när jag var på gymmet, ett resultat av förkylningsrelaterat "jag-vill-att-du-bär-mig-hela-tiden-för-jag-är-sjuk-och-dålig-gnäll" tänkte jag och stretchade ordentligt.
När jag ett par timmar senare kröp ner i sängen och la mig till rätta på rygg med en bok på magen upptäcker jag till min fasa att den förmodade muskelknuten nu växt och ömmar ordentligt. Spegeln avslöjar dock att den förmodade muskelkrampen helst inte ska masseras eftersom det är en "det-är-synd-om-mig-för-jag-är-så-jävla-trött-så-nu-äter-jag-lite-mer-ostbågar-relaterad" finne. Ska försöka tycka lite mindre synd om mig själv idag...MEN HUR JÄVLA LÄTT ÄR DET MED EN GIGANTISK FINNE PÅ RYGGEN? Nu hade det varit gott med en ostbåge!
Läs även andra bloggares åsikter om Muskelknut, Finne
Läs även andra bloggares åsikter om Muskelknut, Finne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar