Förra veckan var jag och Klimpen på BVC. Dom har drop-in två dagar i veckan och vi hade inget annat inplanerat så vi tog en sväng förbi för att göra en liten check-up. När barnen blivit äldre förväntas en bra anledning för ett besök och eftersom Klimpen har svårt för att umgås med sin mor utan att vara väldigt gnällig och dessutom fått lite skorv använde vi det som förevändning för att få göra en visit. Den egentliga anledningen till besöket var en annan.
Jag är oerhört stolt över min lilla dotter. Hon lyckas med det mesta hon företar sig och har en vilja som vida överträffar sina föräldrars. Hon ligger ett par streck över förväntad utvecklingskurva och är dessutom ett socialt geni. Jag har som ni förstår all anledning att vara stolt. Vår barnmorska verkar också ha fattat tycke för vårt barn och överöser henne med beröm vilket får hennes föräldrar att växa ett par centimeter varje gång vi kommer på besök. Just denna dag behövde jag ett liten ansiktslyft och tog därför med mig Klimpen till BVC för att komma på fötter. Det visade sig att barnmorskan var på semester så istället fick vi träffa en annan kvinna som inte var lika lättcharmad. Hon förklarade snabbt att barn kan vara gnälliga, gav oss salva mot skorv, berättade att det kanske var i tidigaste laget att sätta Klimpen på dagis i 15 månaders ålder som vi planerat men att det säkert skulle gå bra iaf. Väga och mäta fick vi göra själva och förväntat beröm uteblev.
Nu införstådd i att barn kan vara gnälliga, att det är bäst om en förälder inte arbetar över huvudtaget och att jag ska undvika BVC om det inte rör sig om vaccinationer och årskontroller i framtiden, stegade jag mot parken med mitt underbara lilla barn som pekade ut hundar som hon glatt skällde på. Insåg att ingen behöver berätta för mig att hon är underbar för att jag ska förstå det, den insikten nådde jag för länge sen och vi är så pass bra på att bekräfta varandra att det räcker och blir över (lite till mamma också ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar