Min dotter och jag delar en fascination för plastburkar, de sorter som går att försluta med lock. Jag har nu under ett par år byggt upp ett ansenlig bestånd av glassburkar, räkburkar, tjock-yoghurthinkar och burkar som innehållit diverse röror. Även glasburkar har sparats, sorterats och placerats i ett skåp (ok, två skåp) i köket. Sedan Klimpen gjort entré har även barnmatsburkar sparats. Denna fantastiska lilla burk fungerar lika bra som kryddburk som att ta med sig mjölk till kaffet när man ska gå till parken och sluter dessutom helt tätt.
Klimpen som är en ovanligt klipsk liten tjej upptäckte snabbt burkskåpen och vilken outtömlig källa till glädje och inspiration de kan vara, burkarna. Jo, vi hade det bra där med våra burkar ganska länge tills inte-längre-lika-högt-ärad-sambo fick för sig att det var dags att ha det lite tråkigare!
-Nu får du inte spara mer burkar, sa hon med ont uppsåt i sina hatiska ögon. Jag och min dotter tog mycket illa vid oss men förträngde snabbt det inträffade. Men inte-länge-lika-högt-ärad-sambo tog nu själv tag i vad hon ansåg vara ett växande problem och slängde därför helt sonika ett par burkar i veckan, så att vi inte skulle märka att beståndet minskade.
Mitt burksamlande går förmodligen att härleda till min moder som även hon hade en fin samling med plastburkar. Hon anordnade även Tupperwarepartyn för sina väninnor där de diskuterade olika burkars användningsområden och funktionalitet, förutom att beställa en massa fin plastatterajler dvs. Ett fantastiskt initiativ! Frågan är om man måste flytta ut i nått villaområde för att få en inbjudan? Ibland undrar jag om mammas tupperware-sekt på något sätt hjärntvättade mig och att plasten nu ersatt något rationellt centra i hjärnan som normalt reglerar ens samlande.
Här presenteras ett litet urval av de nu ganska få burkar jag har kvar. Längst fram till vänster står limousinen bland plastburkar, Tofulineburken. Den är lagom för en-portions matlådor, lätta att stapla och tar inte för stor plats, den perfekta burken! Dessutom är originalinnehållet fullt ätbart och inte allt för dyrt och då får man ju burken på köpet...ibland finns det verkligen inget att klaga på.
Hehehe... burksamlandet känner man igen. Vi har en låda som alltid svämmar över av burkar när man öppnar den. Det finns minst lika många lock, men oftast är det ändå helt omöjligt att hitta något som passar. Håller med om att tofu-lådorna är greeaaaat!
SvaraRaderaBästa sättet att spara burkarna är att låta locket sitta på. Då har man alltid rätt lock och man får bara plats med så många man behöver... När burkarna inte får plats i köksskåpen längre är de väääldigt bra att ha i verkstad/garage mm för allehanda småprylar!
SvaraRaderaTror att attraktionsförmågan ligger lite i att de går att stapla, utan lock. Kan vara att jag aldrig helt fick utlopp för burkstaplandet när jag var barn, vilket ju är en ypperlig anledning att fortsätt att samla och spara så att Klimpen ska få fullt utlopp för detta i sin barndom och slippa diskussionen när hon blir äldre.
SvaraRaderaFick ett tips rörande barnmatsburkar som faktiskt lät väldigt praktiskt. Under hyllorna i förrådet/verkstan/garaget, eller varför inte i köket, fäster man locken med en skruv, fyller burkarna med önskat innehåll och gängar sedan fast dem på rad och sparar därmed en massa hyllyta och har dem nära till hands med sitt innehåll fullt synligt.
Oändliga möjligheter....