Idag är ingen bra dag! ....Vet inte om det är meningsfullt att skriva mer för då hänger sig säkert datorn eller kommer på något mer kreativt sätt att ta livet av sig själv och tar mig med i döden...jag ger det ändå en chans, idag har jag inget att förlora.
I natt när jag sent omsider lyckats somna stack plötsligt ett litet snorigt huvud upp över spjälsängskanten och gnällde det mest enerverande gnäll man eventuellt kan föreställa sig. Min inte-längre-längre-så-högt-ärade-sambo rullade utan att säga ett ord ihop sitt täcke och lämnade rummet, hon hade skola idag... Jaha...jag plockade upp den lilla smittspridaren och gungade kärleksfullt och tröstande det lilla livet tills mitt adamsäpple fått så mycket stryk att jag var nära jiujitsudöden. Jag erbjöd vatten, gosedjur, torkpapper, famnen och kärlek men allt avvisades kallt och gnälligt. Jag gungade, vaggade, klappade, torkade, strök, sjöng, bytte blöja och uttalade de innerligaste ömhetsintyg ett barn någonsin har hört utan att gnällandet upphörde en sekund. Tillslut la jag mig i sängen och lät henne härja bäst hon ville, fortfarande gnisslande men nu uppvisande tydliga trötthetstecken. Efter en två, tre timmars gråt, gnäll och snor kröp hon tillrätta intill mig och somnade efter att först ha släppt en ordentlig prutt. Tre timmar senare vaknar jag av att hon slår mig i huvudet med sin mors inbundna kvällslektyr och torkar noggrant av sitt snor i mitt skägg, med ett stort leende på läpparna.
Idag mår jag inte som jag förtjänar! Jag gav allt jag kunde av mig själv, jag gav henne min själ...allt jag ber om i utbyte är några timmars sömn och att få ha mitt adamsäpple kvar....är det för mycket begärt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar