En tiger från Göteborg och en tunnhårig docka vid namn Sara

Sedan några dagar tillbaka har Klimpen fått ett par ständiga följeslagare. De har funnits med i bilden ett bra tag men det är först på senare tid som de har blivit en del av vår vardag. Den ena är en göteborgare vid namn Tiger och den andra en hemmasydd docka från gnällbältet vid namn Sara med slitet tunt hår och en panna som av olika anledningar färgats brun. Plötsligt en dag skulle de följa med över allt. De har dessutom ett ständigt behov av tillgivenhet som Klimpen inte kan tillfredsställa på egen hand. Därför är det viktigt att jag, högt ärad sambo och de eventuella gäster som finns till hands kramar dem båda, ofta. Först den ena, sen den andra, sen båda två samtidigt varpå Klimpen gör dem sällskap i famnen för en gruppkram. Sen blir de brutalt dumpade på golvet och inte sällan stampade på innan hela proceduren görs om från början. 

När vi skulle gå ut här om dagen vägrade hon att bli påklädd om inte Tiger och dockan Sara satt på en pall bredvid och beskådade kung Sols påklädning. Allt gick så mycket snabbare när det bara var oss två, och på eftermiddagen, högt ärad sambo att ta hänsyn till. Nu ska de här två, till synes, viljelösa tygskapelserna vara med och bestämma också. 

Idag var det dags för Sara att börja med blöja. Det framgick med all tydlighet när jag först blev levererad tunnhårig 30-årig docka och sedan en blöja. Bestämd liten Klimp var inte nöjd förrän dockan hade fått på sig blöjan och jag kan till viss del förstå hennes resonemang. Om hon ska ha en så ska fan dockan ha en också, nått rättvisa ska det ändå vara. Så länge hon behåller sin på är det ok att dockan också har en på sig, den behöver ju inte bytas så ofta och lär knappast ha någon större inverkan på blöjbudgeten. Måste bara komma ihåg att sätta byxorna över blöjan och inte under, man vet aldrig vad Klimpen kan få för idéer annars.

Läs även andra bloggares åsikter om Dockan Sara, Klimpen, Tiger